Uppsala

Ibland vill man bara inte finnas till.

Ska bli skönt att komma hem, och bort lite. Turbulens.

Mest en väntan

Ibland käns det som att livet mest består av en enda lång väntan. Förut väntade jag på kärlek, lycka, ro, vuxenlivet och självständighet. Idag väntar jag på min examen, eller i alla fall min VFU (måndag, way!), samboism och på att livet ska börja på riktigt. Livet är en enda dimma med väntan, längtan och önskningar. Jag spenderar så mycket tid med att längta efter mitt nästa liv, nästa fas i mitt liv, att jag nästan glömer bort att leva i och njuta av nuet. Jag gillar mitt lilla liv som det är. Jag gillar Borås, min kärlek, mina vänner, min utbildning. Det enda jag inte trivs med är min lägenhet. Visst finns det fler saker jag vill förändra, men då börjar vi glida in i nästa fas av livet. In i ett liv som inte längre bara är mitt. Tills den fasen börjar trivs jag med att vara master of my domain.

Varför håller vissa förhållanden och andra inte? Vad är det som säger att Joakim och jag inte krachlandar på samma ställe som mamma och pappa? Varför håller mormor och morfars äktenskap när Joakims föräldrar inte gjorde det? Tanken på framtiden förvirrar mig med minnen från dåtiden. Hur kan jag vara så säker? Var inte ni också det...?

"I don't want to be the girl who laughs the loudest"

Nåja, jag får väl gå och lägga mig, vi ska tydligen leta geometi och gyllene snittet i Borås imorgon. Pussokram läsklingar! <3<3

Blame it on the girls

Jag är så kär! =O Jag, den mest cyniska av cyniska cyniker, är kär! Och nej, det är inget som jag blev idag, inget som jag kom på idag, men det är något jag reflekterat över idag. Jag kan inte längre låtsas som att kärlek inte finns, som att det inte är något fin, och som att man inte ska sträva efter att vara beroende av andra. Du har förändrat mig. Jag som strävat så under mina år med att bevisa för allt och alla att jag inte behöver någon. Jag som levt i en fruktansvärd ensamhet längtar nu efter den dagen som jag inte är självständig längre. Jag längtar efter dagen vi har ett gemensamt hem. Dagen jag alltid får sova i din famn. Jag längtar efter att vara beroende. Hur kan jag göra det utan att sluta vara den jag alltid varit?


Okej, här är min lista över saker jag är;
1. Ironisk
2. Självständig
3. Cynisk
4. Envis


Och sen tar nog min lista slut. Efter det blir det mest saker jag gillar eller intresserar mig av och det är jag ju inte. Musikalisk kanske borde stå där också. Och stökig. Okej, jag är massa saker men detdär är nog det jag är mest. Mina huvudkomponenter liksom. Mina ATCG ^^ Så, om jag nu ska stryka två, kanske tre, egentligen alla fyra, vem är jag då? Jag måste erkänna att ordet ilsken hade stått med för sju månader sen.


Om ni undrar vad jag pysslar med under natten så har jag läst mina och Joakims första (och enda) mail till varandra, och jag det bara pirrar i mig! =D Jag är kär! Innerlig tillgivenhet. Jag gillar det uttrycket för kärlek =P


Lite om Nordirland kanske? Jag åkte med människor som jag inte var kompis med, som jag nog aldrig kommer vara kompis med heller, och det gör jag aldrig om. De var kompisar med varandra och det fick bara mig att känna mig mer utanför än jag redan gjorde. Om ni någonsin läser min blogg (varför läser ni min blogg?) så handlar det mest om att vi är olika människor, och att vi inte kände varandra. For the record så gillar jag inte att höra att det är något fel med mig bara för att jag aldrig ätit en viss rätt eller inte gillar en viss kändis. For the record så har jag hört tillräckligt med negativa saker för att inte kunna ha en distans till dem, jag tar åt mig för jag vet hur ont det gör när det inte är på skämt som de sägs. Vi känner inte varandra. Sånt kan man kanske säga till de som man känner, och vet att inte kommer ta åt sig, men inte människor som man aldrig pratat med förut.

"Sorrow is so peculiar"

Ja, det blir lite abrupt sådär, men jag är trött och ska sova, Ida och Mailn kommer imorn! Pussokram alla fansen! <3<3

Home at last!

Nu är äntligen mina tio dagar utomlands slut! Jag är väldigt glad över att vara hemma och ännu mer glad över att jag slapp komma hem till en tom lägenhet. Joakim har iofs åkt till skolan, tydligen måste man gå i skolan ibland här i verkligheten =P

Jag har väl haft det rätt bra på Irland men jag har längtat hem väldigt mycket. Det märks så tydligt hur beroende jag är av mina svenskar. Jag var förvisso med tre jättetrevliga tjejer men vi kommer inte överens. Det är något som gör att vi inte går ihop bara. Jag antar att vissa här vet att jag är väldigt bra på att knuffa bort människor, jag är jävligt bra på att jävlas, jag vet precis hur man ska göra för att få folk att ta avstånd. Antagligen har jag gjort det nu också. Såklart har jag det. Jag har i alla fall längtat hem, längtat efter Joakim och Eme, längtat efter Facebook, MSN och min telefon. Det känns att jag inte har kunnat ringa någon på tio dagar.

Aja, idag är det lördag, och när jag började skriva var det onsdag så nu publicerar jag det fast att det inte är fardigt och inte så bra... Jag börjar på ett nytt istället ^^ Och berättar vad börjar om =P

"We are not what you think we are

We are golden"

Pussokram alla fansen! 

Dokumentation

Varför ska allting vi gör dokumenteras? Det känns idag som att allt vi gör och tänker ska antecknas och fotograferas. Nästan alla har en blog där man helst ska anteckna minsta lilla tanke som flyger genom huvudet, oavsett om den är värdefull eller inte. Man behöver inte berätta allt för alla, alla vill inte höra om de minsa betydelselösa tankarna man har. Vissa saker ska inte dokumenteras. Barn till exempel, Maja vill inte fotograferas och hon är inte den enda. Barn får inte en chans att göra saker utan att kameran ska fram så fort det är minsta gulligt. Har någon reflekterat över att det kanske inte är bra för barnen att aldrig få vara i fred? Vem ger oss som kusiner, syskon, föräldrar, rätten att offentliggöra dessa små mirakel? Vi vet inte vad det får för effekt på dem om fem, tio år när det är dags för dem att själva bestämma över vad de vill lägga ut på internet. Jag tror att det samhälle vi lever idag, där allt ska dokumenteras, kommer ebba ut, först ska vi bara nå någon form av topp.

Jag kom lite tidigt till skolan idag, irrade omkring i fem minuter utan att hitta resten av klassen. Till slut gick jag ner till entrén där schemat finns för att se att vi började nio och inte halv nio. Skitjobbigt faktiskt! Hade hellre haft sovmorgon som alla andra.

På söndag åker jag till Irland och jag har panik! Det är en dröm som går i uppfyllelse! Jag har alltid, eller sen jag var elva, velat åka till Irland. Weslife people! De kommer därifrån. Samtidigt som det är en mardröm. Jag har inte packat, vet inte vad jag ska packa, har panik över att jag ska glömma något. Dessutom måste jag vara borta från Joakim i en vecka drygt. Okej, jag vet, jag måste vara mer självständig. Jag vet. Jag vet. Jag vet! Men framförallt så brukar vi ju ändå inte ses på veckorna, så det blir ju bara några dagar mer än det brukar vara. Fast det stämmer ju inte. För vi brukar ses fredag-måndag, inte ses tisdag-torsdag, nu kommer vi inte ses på nio dagar. Nio! Jag vill inte vara borta så länge. Jag kommer längta hem. Men jag måste fokusera på att mitt första drömmål var Irland. Jag ska till Irland!  

Åå! Det är så jobbigt. Jag har inte städat, inte packat, inte skrivit färdigt min essä, inte skrivit ut allt jag måste, inte förberätt mig mentalt. Jag åker på söndag! Jag måste diska och städa innan imorn, jag åker till Joakim då, ska bli skönt att träffa honom igen, det känns som att vi inte träffats på en halv evighet. Fast att det bara är två dagar. Hur ska jag klara mig? Jag vill inte åka!

Nåja, nu blir det till att  städa lite innan jag påbörjar essäskrivandet igen. Tvättat har jag iaf gjort nu, och börjat packa. Duktig flicka.

"Walking in Memhpis"

Blir nog sista inlägget innan jag åker, sen får ni nog inte höra nåt mer från mig förrän efter den 13e... Om ni inte läser min andra blog, som är gjord för skolan och som mest kommer vara om min VFU och på engelska. Men det är ju livstecken iaf =P Pussokram på er alla mina underbara fans! <3<3

Livet i korthet!

Visste ni att blog är förkortning för weblog...? Moahaha! Det är vad jag har lärt mig av min månad tillbaka på högskolan. Okej, det är inte allt jag har lärt mig, men det är vad jag spontatn tänker på när jag reflekterar över vad jag lärt mig. Fast bara det, att jag reflekterar över vad jag lärt mig, är en sak jag lärt mig. Jag är skadad. Pedagoger.

Barnspelsida! Klicka på länken! =D Det är vad vi gör på våra workshops, mest softa skolan ni kan tänka er! Fast det är inte sant, vi har massa skit att läsa, med typ tre dagars mellanrum. Idag hade vi litteraturseminarie, imorn, på fredag och på månad. Sen drar jag till Nordirland i en vecka, sen blir det Irland i typ fem dagar. Det kommer bli så kul, även om jag antagligen kommer sakna sönder Joakim. Eller är det mig jag kommer sakna sönder, av saknad...? Nåja, ni fattar vad jag menar. Fast helt ärligt kommer det vara lite skönt att vara ifrån varandra. Tid att tänka, tid att känna efter hur det verkligen käns. Inte alls för att jag tvivlar utan för att det är skönt att sakna varandra lite ibland. Inte för att jag tror att jag ska komma på att det inte alls käns bra, för att jag ska bli ännu mer säker på det jag känner. Tydlighet är mitt mellannamn! Och ironi mitt paradnummer!

"I want to feel normal
 I want to feel safe"

Jag älskar min pojkvän! Han är den bästa som finns i hela världen, han vet precis var han står i vårt förhållande, framför min diskho! Haha! jag vinner! Jag har bäst pojkvän! =P

Jag var bara tvungen att skryta lite. Jag sitter nämligen i skolan och ska snaaart slita mig från mitt väldigt intressanta paper för att gå hem till min lilla lägenhet. Den är för tillfället överfylld med disk, men herr Joakim har lovat att han ska komma och diska åt mig. Därför är han bättre än era! =P Åter till mitt paper. Pöss sötnosar!

Vem är jag?

Hmm... Jag säger ju att det bara är när jag är ensam som jag tänker på mig. Tänker genom mitt beteende och min person. Vem är jag? Jag brukade veta vem jag var rätt bra. Jag var utstött. Jag var cynisk, jag trodde inte på kärlek, och jag trodde verkligen inte att jag skulle hitta något som ens liknade kärlek. Jag var ensam. Jag var ful. Jag var tjock. Jag var bitchig, och stolt över det. Jag var arg på allt och alla. Men vem är jag nu då? Jag är inte utstött. Jag är fortfarande cynisk men inte på samma sätt, och inte i samma utsträckning. Jag tror på kärlek. Jag har kärlek. Jag är kär! Och han är kär i mig. Jag är inte ensam. Inte egentligen, bara på veckorna när jag inte går ut, och det är ju bara mitt fel. Jag är inte ful, och definitivt inte tjock. Jag har väl aldrig varit det heller. Men jag kände mig både ful och tjock för inte så länge sen. Jag är inte bitchig längre, och när jag är det skäms jag. Jag är lycklig. 

Fast det var egentligen inte det här jag menade. Jag menade allt annat. Allt det som gör människor unika. Det har påpekats att jag blir som jag umgås, och det rätt ordentligt. Så om jag är som den jag umgås med, vem är då jag? När jag är ensam är jag... Tråkig. Ibland glömmer jag att jag är lycklig, att jag har det bra. Och då går jag tillbaka till den jag var, lyssnar på lite ilsken Fall Out Boy och gråter en skvätt. Det mår jag bra av. Kanske är det den jag är? Den glad-ledsna ilsken-lyckliga.

Blä! Nu har jag gått tillbaka till att skriva inlägg mitt i natten så att de blir så osammanhängade att inte ens jag förstår dem.

I helgen var jag hos Joakim, ända till måndag! Yay! Det var rolig, och jobbigt, som verkligheten brukar vara. Det är jobbigt att bli vuxen, är det bara jag som känner en enorm kluvenhet? Är det bara jag som både vill fortsätta med det trygga jag har samtidigt som jag vill gå vidare? Är det bara jag som både vill bli så vuxen man blir samtidigt som jag vill vara ett litet barn? Denna enorma klyftan i mig som känns oövervinnelig! Fast jag vet vilken sida som kommer vinna, jag vill inte alls vara ett barn igen. Inte i mer än tjugo minuter eller så, sen skulle jag nog bli galen.

"When I'm angry
You listen
Make me happy
It's you mission
And you won't stop till I'm there
---
How do you know
Everything I'm about to say?
Am I that obvious?
And if it's written on my face
I hope it never goes away"

Nä, nu ska jag sova, efter The Daily Show. Pussokram alla fansen!

Innerlig tillgivenhet

"En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredsställelse över att befinna sig i denna persons närhet och att göra honom eller henne till lags. Innerlig tillgivenhet"

Kärlek enligt SAOL och det kan man väl hålla med om? Även om det är så mycket mer. Tillit, trygghet, en säkerhet i mig själv, en känsla av att vara accepterad. Något underbart obeskrivligt. Jag ville bara inleda med det, för att jag snubblade över det häromdagen.

Det är väldigt länge sen jag skrev något, jag vet. Men jag har verkligen försökt skriva. Det är svårt att skriva när jag inte är ensam, och det har jag inte varit så värst mycket de senaste veckorna, på gott och ont. Kanske tappar jag lite bort mig i Joakim men han får mig att må så bra att jag faktiskt inte bryr mig ett dugg om att jag inte riktigt har kontakt med verkligheten. Och nu låter det inte alls som det var menat, som jag känner... Det jag försöker beskriva är att det inte gör mig så mycket om jag inte bloggar varje dag, om jag inte ringer och smsar folk hela tiden när jag är med honom. För det är saker jag gör när jag mår dåligt eller har tråkigt, och det har jag inte med honom.

Mamma och pappa har skiljt sig. Jag vill inte skriva äntligen, för det är orättvis mot dem, men äntligen. Kanske skulle jag sagt det tidigare, men det är inte min uppgift att göra det. Ni var inte bra för varandra, det kunde alla se. Och nu var det sagt. Även om jag inte har med det att göra. Nu kanske ni kan hitta nya personer, som är bättre för er, så att ni kan vara lyckliga. Egentligen hoppas jag på att ni kan vara lyckliga med er själva, och bara er, utan någon annan, men jag ska erkänna att det var vad som krävdes för mig. Kärlek.

Imorgon åker jag till Joakim, det känns som att det var jättelänge sen jag var där, sen vi spenderade en helg där, fast det är det väl inte egentligen? Det är bara det att Joakim har kommit hit extra för att han var trött på att vara hemma och jag var ledsen. Ska bli roligt i alla fall, om än något nervöst.

Sist vill jag skriva att vi har varit tillsammans fyra månader på måndag. Hur länge får man räkna månader innan det blir patetiskt...? (Dethär kallas självinsikt folket)

"Jag hade valt att sova ensam om natten
Jag hade valt att stöta bort allt sånt
Som kom för nära mig
Men jag släpper allt sånt där
För dig"

Jag längtar till imorgon! Pussokram alla fansen! <3<3

En helg i toppklass

Nu sitter jag här igen och försöker komma på något bra sätt att inleda mina inlägg... Jag är ju ganska dålig på det. Det har blivit väldigt lite inlägg i sommar men det är väl så, har man inget liv har man tid att blogga men inget att blogga om, har man ett liv har man ingen tid att blogga men väldigt mycket att blogga om.

I helgen har jag totalt dissat Hemslöjd i Byn. För er som inte vet vad det handlar om är det Ödenäs försök att marknadsföra sig. Lantisvarning. Jag har varit med de senaste två åren men i år ville jag helt enkelt inte vara med, av en enkel anledning. Jag hade roligare saker för mig. I ärlighetens namn är det verkligen inte det roligaste som finns att försöka förklara bastabinne för varenda människa som kommer och frågar exakt samma saker som föregående gjort. "Jaha, så det är gjort av gran, jag trodde att det var gjort av näver" Neeej! Verkligen, det var ju första gången jag hörde det... Synd att ingen vet vad det är när det är ett så vackert hantverk. Synd att jag inte har orken att förklara för alla vad det är och vem som utövar det för att sen vara tvungen att typ försvara mig för att jag inte gör det. Istället har jag gjort följande:

I fredags firade jag och Joakim tre månader och okej för de av er som haft förhållanden är det kanske ingenting att fira men för mig som på allvar inte trodde att jag någonsin skulle ha ett förhållande är det en extremt stor grej. Vi firade genom att äta ute (ehum, fast den delen kaaan ju bero på någon annan...) och sen såg vi på Sommar med Göran och den var asbra! Om man gillar Hey Baberiba gänget i alla fall, och det gör ju jag uppenbarligen då.

I lördags åkte vi till Joakims kompis Jesus. Vi åkte till Brännö. Där vandrade vi omkring lite på ön sen tog vi en glass, för sommaren har tydligen glömt att det ska regna när den kommer till Sverige, i hettan. Vi avslutade dagen med att titta på Jesus när han badade eftersom vi inte hade med oss badkläder och vi inte gillar att bada i havet. (Och här måste tilläggas att det inte är en löjlig par-grej utan det råkar vara så att jag och Joakim, oberoende av varandra, inte gillar det) Sen åkte vi tillbaka till fastlandet, och jag fastställde återigen min åksjuka. Väl på land gick vi till en, i Joakims gäng, berömd pizzeria och beställde deras, i Joakims gäng, världsberömda pizza. Den var rätt okej men riiiiktigt vad allt ståhej var om förstod jag inte...

På kvällen försökte Jesus laga min dator men insåg snabbt att inte bara tangentbordet, utan även hårddisken var stendöd så det är väl bara att säga farväl till min kära dator ='( Jag lär väl aldrig äga en sån igen... =/

I morse vaknade jag och Joakim på världens tunnaste madrass och tyckte att vi var utvilade. Det var vi inte, men man kan ju försköka lura kroppen ett litet tag... =P Vi sov alltså hos Jesus om ni inte förstod det.

Jag skulle kunna leva mitt liv med bara dig. Jag skulle kunna låsa in mig med dig och ändå vara lycklig, utan andra människor. I några månader, eller veckor i alla fall =P Jag vet inte om det är någon mer än jag som förstår vad jag skrivit men det struntar jag i, jag vet vad jag menar. Jag står ut med dig... Nä, det blev inte mer tydligt, för någon annan än mig antagligen.

I kväll när jag varit och handlat insåg jag att jag är inte mindre ensam bara för att jag har pojkvän och lycklig, inte på vardagarna i alla fall. Det bara slog mig, som blixt från klar himmel. Så mycket ensamvarg som jag trodde att jag var är jag nog inte. Det är eeeensamt att vara själv!! Inte stressa.

"Krama dig, när jag bara vill krama dig..."

Nå ja, jag vill nog göra mer än så. Jag sover som bäst när jag sover med dig förstårru!

Vet inte om det blev mycket om något eller mycket om inget men... Vad kan jag göra? =P Puss och kram alla fansen! <3<3

Uppdatering. Not.

But I do love you - LeAnn Rimes

"I don't like to be alone in the night
And I don't like to hear I'm wrong when I'm right
And I don't like to have the rain on my shoe
But I do love you, but I do love you
I don't like to see the sky painted gray
And I don't like when nothings going my way
And I don't like to be the one with the blues

But I do love you, but I do love you
Love everything about the way you're loving me
The way you lay your head
Upon my shoulder when you sleep
And I love to kiss you in the rain
I love everything you do, oh I do

And I don't like to turn the radio on
Just to find I missed my favorite song
And I don't like to be the last with the news

But I do love you, but I do love you
Love everything about the way you're loving me
The way you lay your head
Upon my shoulder when you sleep
And I love to kiss you in the rain
I love everything you do, oh I do

And I don't like to be alone in the night
And I don't like to hear I'm wrong when I'm right
And I don't like to have the rain on my shoes
But I do love you but I do love you

But I do love you but I do love you"

En dag vill jag bo med dig... <3<3

xD

Ja, jag är väldigt dålig på att uppdatera min blog men... Det är svårt när jag är så glad. Jag vill inte skryta, men jag tror inte att jag kan skriva ett inlägg utan att verka sådär äckligt lycklig som jag faktiskt är. Nu gör jag i alla fall ett försök.

Okej, det enda jag kan komma på att skriva om är Joakim så jag börjar väl där. Jag hatar att det ska vara så krångligt med hans mamma. Jag önskar att det vore enkelt. Samtidigt vet jag inte säkert om det är smart att peppa dig till att flytta hemifrån så du drar på dig en massa lån som du inte måste ha. Jag önskar att vuxenlivet vore enkelt. Men så är det inte. Tur att jag har dig.

Veckorna som gått har spenderats hos mormor och morfar i Ödenäs, förutom helgerna som har spenderats hos Joakim. I onsdags hade jag fest för min släkt, mamma och mormor bestämde det. Jag tror seriöst att jag ska ställa in min födelsedag nästa år. Inte för att jag inte hade kul utan för att jag inte orkar med mig själv när det kommer människor. Jag blir skitnervös, med rätta, för att folk inte ska komma, för att det ska hända något, för att stället ska brinna ner. Jag är inte bra på sånt. Men jag hade kul i alla fall! Om jag firar mig nästa år får ingen annan bestämma någonting alls. Om jag inte uttryckligen ber om åsikter. Så det så.

I lördags spelade vi minigolf och jag kom tvåa! =O Hur har jag blivit så bra på så lite tid?! Sen åt vi god mat och drack gott med mina kompisar =) Jag hade sjukt roligt i alla fall, även om vi blev lite fjortisfulla jag och Eme. Eller, jag var nog mest fjortisfull, Eme kanske var full på riktigt.

"Without you I'm just me"

Duger det eller ska ni ha detaljer? Tss, ni får fråga isf! Pussokram på er läsklingar <3<3

Sista tiden i Uppsala

Fast jag är ju inte i Uppsala. Nu sitter jag i Björns säng hos mamma och är bara glad över att äntligen vara på väg neråt igen. Det har varit jättekul att vara uppe och hälsa på er men det har varit en ganska stressig och stundvis långtråkig sommar. Igår lyckades jag i alla fall träffa Mirja och det var välbehövt! De har vääärldens sötaste kattunge, som jag inte var sådär jätteallergisk mot. Däremot var jag livrädd för henne. Hon heter ju Ninja. Om ni undrar så bor hon och Jacob, och Ninja, i en jättefin tvåa!  Fast man får inte öppna fönsterna, då smiter Ninja!

Idag träffade jag Karin och Björn, det var skönt att göra det!

Men nästa år människor! Då får ni se till att göra tid för mig, och jag får se till att vara ute i god tid och kolla om ni kan eller om ni, som vissa, jobbar dygnet runt. Och så får ni låta bli att flytta eller renovera lägenheter när jag ska komma, förstått? Fast det är eran tur att ta er ner till Borås nu, det tycker jag faktiskt.

"Jag tycker om när du tar på mig
Jag tycker om när jag har dig vid min sida
Jag tycker om när du ler en stund mot mig"

Pussokram på alla läsklingar. Och alla fansen! <3<3

Ensam != Stark

Det är ju helt galet att det ska vara så svårt att vara utan dig. En dag! Jag klarar inte ens en dag utan att börja planera för hur jag ska kunna komma till dig i helgen igen. Jag vill verkligen inte vara utan dig mer än så =P Det ska väl kännas såhär antar jag. Som att jag inte riktigt är hel utan dig? Suck i alla fall. Jag som klarade mig så bra ensam. Fast det gjorde jag inte alls. Inte egentligen. Gah, och hur ska vi (jag) klara oss (mig) i höst om vi (jag) inte klara oss (mig) utan varandra (dig) i mer än en natt?

"Baby you are the weapon I choose
---
One more thing I'm addicted to"

Ja, jag skriver ett helt inlägg bara om Joakim, det var väl inget konstigt med det? =P Nu är mina inlägg som de borde vara... =P Pussokram läsklingar <3<3

Ensam =/ Typ =P

Idag lämnade jag Joakim på stationen i Uppsala och det var inte kul. Tur att världens bästa Louise kom och mötte mig då, annars hade jag nog spenderat dagen med att gråta. Meen det gjorde jag inte. Vi gick på stan och pratade om oss. Om henne och om Joakim mest =P

Jag antar att jag borde skriva om de senaste veckorna? Det är ganska svårt att skriva när det är folk runt mig...  Därför har jag inte skrivit. Och för att det har hänt en massa.

Joakims familj är jättetrevlig. Han har världens sötaste lillebror! Och så har han jättetrevliga och justa kompisar. Dessutom är de roliga! =P Det var kul att vara i Avesta/Krylbo/Fors helt enkelt.

Vi har varit hos mamma i Östhammar i en vecka. Det har varit rätt kul =) Allt är roligt med dig älskling.

Jag vet inte vad jag ska skriva mera... Känns ovärt att skriva vad som har hänt dag-för-dag. Orka det? Om ni är intresserade kan ni ju fråga?

Och så är det som så att jag typ inte har några dagar kvar för att träffa er. Jag har massa saker som jag ska göra så om det finns någon som vill träffa mig så får ni höra av er med förslag på dag och ev. plats så får vi se om jag kan då, för jag är ganska trött på att komma med förslag som ingen nappar på. Så är det.

"Truth be told I miss you"

Pussokram på alla fansen!

Blogging from Fors

Ja, det låter roligt i mitt huvud när jag skriver det. Haha. Så nu är vi äntligen i Fors, och för de av er som inte förstått det är det här Joakims pappa bor. Så vi är hemma in a way... Vi åkte klockan två och anlände klockan tio. Hur många är det som tror att Avesta (som ju är hans Alingsås och ligger 16 km från Fors) ligger typ i norrland, framförallt eftersom resan tog åtta timmar?? Nu är det ju som så att vi reste med SJ. Och SJ har fortfarande inte förstått att när det blir slutet på juni sådär så blir det jättevarmt. SJ har fortfarande inte insett att de behöver bättre lok och större tidsmarginaler! Suck! Vi stod stilla i Laxå i 105 minuter. Efter en dryg timma sa de åt oss att de av oss som skulle byta i Örebro (jag och Joakim bl.a.) skulle kliva på ett annat tåg. När det var en minut kvar till avgång för det tåget ropade de ut att de som skulle byta i till tåg mot Fors, och massa andra stationer, inte skulle med det tåget. Jag som kollat på klockan en minut innan och sett att det var två minuter till avgång insåg att vi hade bråttom av. Jag hann av men Joakim höll på att inte komma av. Det var lite SJs fel... men inte bara... Sen var vi drygt tre timmar sena till Fors, vi satt i 90 minuter i Örebro och hade ingenting för oss alls annat än att dricka vatten och lösa Sudoku, men det var mysigt det också...

Nu har vi i alla fall anlänt och vi har det bra, framförallt efter världens största portion Thai-mat och två pannakor, och en dusch. Nu ska vi gå och lägga oss, i morgon åker vi till dalahästen i Avesta! =O

"If you want me
I must be doing somehting right"

Pussokram på er underbar, kom ihåg solkräm, det gjorde jag! xD

Oh! Innan jag glömmer, vi träffade så klart världens finaste bebis vid namn Alex (med långt A). Joakims lillebror alltså! =D

Till alla fansen!

Kållered 12.39
För jag är så jävla normal =P Det såg roligt ut när jag skrev det =P Men anyways. Idag åker vi till Orust för att fira midsommar! Det ska bli roligt. Jag är klar med somliga andra (Joakim) har inte packat än. Vi ska gå härifrån kvart över. Jag begriper inte hur folk kan låta bli att bli stressade när det är så kort tid kvar... Säger jag som packade en kvart innan jag skulle gå igår.

I helgen träffade vi Eme på lördagen, potatisfetivalen people! Och på söndagen träffade vi Mirja och Jacob i Göteborg. Fem månader är för lång tid söt! Så det får inte bli så igen. Nu träffas vi ju ganska snart igen iofs, får jag se eran lägenhet om jag tar mig till Sthlm?

I tisdags var jag i Alingsås igen och träffade Eme, jag råååkade köpa världens finaste klänning. Så nu har jag ytterligare en klänning som jag kan känna mig obekväm i! Jag är så smart förstår ni. Eme tyckte i alla fall att den var jättefin på mig så vi får väl lita på henne då. Jag ska göra det =P

Igår var vi på Baksmällan med några av Joakims kompisar. Den var sådär... Den kändes som ett försök att få killar att gå på komedier igen... Som manliga motsvarigheten till en chick-flick typ... Den var iofs ganska bra, det är bara jag som stör mig på hur de framställer kvinnor (och nu menar jag inte stripporna i filmen =P) Eller hur de framställer mäns syn på förhållanden... Man får ju verkligen hoppas att det inte är så ni ser på dem... Haha... Man ska inte ta filmer på så stort allvar. Jag ska nog antingen sluta se på oengagerande filmer eller sluta se på engagerande filmer... Jag kan tydligen inte skilja dem åt =P

Nu är jag klar och jag har fett inte skrivit tillräckligt om helgen men... Jag orkar inte skriva mer =P

"Saturday I loved you like gold
Not like the monday you passed like a ghost
The fire killed you like a motherless child"

Jag brukar vara ganska bra på att passa in låtarna med mitt humör men inte idag... Jag bara gillar Maybellene I Hofteholder... Hejdå alla fansen. Hoppas att ni har en underbar midsommar! Pusokram <3<3

Om mig och mina tankar!

När jag är ensam tänker jag. Och när jag tänker kommer jag på saker som jag inte alltid gillar att komma på... Så även idag.

Det är för visso sant att jag har ett hetsigt temperament men det betyder inte att jag vill höra det titt som tätt. Även om jag kanske hetsar upp mig i onödan (ehum, som nu) betyder det inte att jag tycker att det är roligt när det skojas om mitt hestiga temperament. "Haha, jaså blev du arg nu" Ja, jag blev arg och inte fan blir jag mindre arg av att det påpekas "Men Maria, du blir ju alltid arg, och sen blir du glad, och arg, och glad." Så därför räknas det inte när jag blir arg? För det är jag ju alltid. Suck. Jag måste lära mig att säga ifrån så folk förstår när det är allvar. Men det är inte kul att höra att de som står mig närmast tycker samma saker om mig som jag gör. För jag är inte snäll mot mig själv... Det är inte roligt när mormor säger till Joakim att han ska ta hand om mig, lugna ner mig. För även om han gör det, det gör han, så är det ju inte därför vi är tillsammans. Det verkar inte alls smart... Suck. Ja, jag är känslig, och jag tar åt mig på riktigt. Men det är roligt tydligen. Tydligen är det helt okej att skratta åt mig när jag blir arg. För det är jag ju jämt. Och sen blir jag glad. Fast inte egentligen. AAAA!!

Jaja... Som vanligt alltså. På torsdag ska jag gå på Eriks skolavslutning. Jag tycker att det är roligt att Erik själv ville ha mig där. Det gör mig glad.

"It's never been easy for me to let me love myself
Do you understand?
The touch of you hand makes it all go away
---
You make it better
Every day"

Pussokram på er harmoniska fans... =P <3<3

Om i sommar typ...

Okej, så det blir världens kortaste inlägg idag. Egentligen är det en inbjudan. Jag och Joakim åker till Östammar/Uppsala i början på Juli. Vi tänkte bo hos mamma, eftersom vi bodde hos pappa nu senast när vi var uppe. Då är det i alla fall så att mamma är borta den fjärde juli och då tänkte vi ha lite grillfest ute hos henne. Det finns sovplats och så om det är någon som tänkte skylla på bussar som inte går eller dylikt (känn dig träffad...). Okej. Och ni som känner att ni är inbjudna alternativt skulle vilja vara inbjudna är det... Fattar ni? Det enda jag vill är att ni OSAr till mig typ relativt snart (typ nästa vecka...). Ja, jag är planeringsfreak. Och ganska knäpp. Men helt okej med det.

Just det ja, mamma bor alltså i Östhammar om det är någon som har missat det (?).

"Hell or glory
I don't want anything in between"

Lagom diffust som vanligt. Pussokram på er läsklingar <3<3

Elementary and Middle School Mathematics - Van de Walle!

Tre veckor people! Haha, tiden går fort när man har roligt =P Jag borde skriva något bra och smart men... Jag är ganska trött i huvudet...

I morgon har jag min första riktiga tenta. Jag måste ärligt säga att om jag inte klara av den kan jag inte med att bli lärare. Det är högstadiematte, klarar jag inte det vet jag inte vad jag ska ta mig till... Såvida allt inte handlar om laddade stenar och chokladkakemodellen. För det kan jag inte, och det handlar ju om hur man räknar, inte bara att räkna... Oh, well. Vi får väll se...

Eh. Ja, det var nog allt jag hade lust och ork att skriva idag. Nu ska jag gå hem (sitter i skolan) och plugga på just chokladkakemodellen och laddade stenar...

" Everytime we touch I get this feeling
Everytime we kiss I swear I could fly"

Grey's Anatomy people! =P
Pussokram på er alla fansen! <3<3

Okoncentration

Nu är jag hemma igen. Eller, okej, nu är jag i skolan. Men jag är i Borås =P Och det är så sjukt skönt att vara hemma. Att jag blir så van vid att inte vara social att jag knapt orkar umgås med min familj. Suck. Tur att jag har en fantastisk pojkvän som förstår mig bättre än jag vågat tro. Om du visste hur mycket du försår utan att jag behöver säga det... Ska jag berätta det för dig i morgon? =P Jag är så normal försår ni. Men blä, dethär blev väl inget bra inlägg?? Suck. Jag ska göra ett tappert försök att berätta om helgen...

I fredags tog jag och Joakim (from nu "vi" =P) bilen till Östammar för att träffa mamma och Björn. Mormor och morfar också eftersom de var där men vi åkte ju bilen med dem, så det var inte därför vi åkte dit =P Det var ganska roligt fast ganska jobbigt också. Björn var så... påig hela tiden. Hur mycket har du saknat mig egentligen? Eller, hur avundsjuk är du? På att någon annan får min uppmärksamhet... Vi (alla) vandrade omkring i Östammar och åt mjukglass, det var mysigt =)

På kvällen åkte vi till stan för att träffa Emma och Louise. Det var också både kul och jobbigt, vissa har nämligen problem med att berätta när vesäntliga saker händer. Louise! Och så dissade jag både Emma och Joakim för henne... Eller, jag prioriterade henne framför de andra. Förlåt hörrni.

På lördagen var vi (+pappa och Björn) i Gävle. Det var roligt, mestadels. Stackars farfar har ramlat i trappan och slagit sig ganska illa. Men det var så roligt att vi kom, det var så roligt att träffa Joakim (det var ett bra namn). Det var så bra att han var dalmas... Underbart att du är så bra vettu =)

Och så blev det söndag och vi åkte hem... Det var vår helg (och ja, jag vet att jag är sådär som jag sa att jag aldrig skulle bli, och det är inte det enda som är förändrat =P).

Jag tänkte på något mer men nu har jag glömt det. Så är det ganska ofta för mig. Sen någon månad... =P

"Love is real it is not just in novels or the movies
---
Now you can feel all the knots in your stomach they start to untie
And suddenly it's not so hard to say you're alright"

Just det ja... Det är inte så lätt att ändra på mina tankar om mig. Men jag försöker. Och du gör det lättare... Hmm... Jaja... Nu ska jag återgå till att helt ofokuserat skolarbete... Puss på sig =) <3<3

On demand, som vanligt =P

Jag pratade med Mirja idag och tydligen är ni några där ute som vill att jag ska uppdatera min blog oftare?? Jag som bara tycker att jag är äckligt jobbig =P För jag är så äckligt glad! =D Men det får man vara. Om det är någon cyniker där ute som läser min blog (eller, snarare, till det som bor kvar i mig av cynikern =P) Det är faktiskt inte för att skryta som man håller handen, som man visar att man är ihop offentligt. Det är inte för att alla som är singlar ska känna sig ännu ensammare Det är inte så. Bara lite. Pyyyyttelite =P

Eh... Vad skulle jag skriva egentligen?? =/ Det gick ganska bra idag, jag är faktiskt nästan klar med alla mina uppgifter. Fast inte riktigt. Och alla lär inte bli klara... Men... jag måste vara klar till i morgon. Jag måååååste. För ensamhet är inte roligt när man inte måste vara det =P (Som att det är roligt när man inte har något val?)

"Första gången som du ska hålla nån i hand
Första gången som du ska kyssa någon man
Första gången som du är riktigt kär"

Detta är det bästa jag kan åstadkomma nu... Pussokarm på er alla fansen, vilka det nu innebär! XD

Kållered!

Idag är jag i Kållered. Och om ni inte kan gissa varför jag är här kan ni gå! =P Jag såg på melodifestivalen igår och Norge var rätt låt! Folkmusik ftw! Yay! Jag är liiiite distraherad men jag ska försöka skriva något vettigt ändå...

Jag har sjuuukt mycket att göra denhär veckan. Och jag har ingen tid alls, fast att jag är ledig halva veckan. Jag vet inte om det är någon som har missat det men jag och Joakim ska åka upp till Uppsala på trosdag med mormor och morfar och sen är vi inte hemma förrän på söndag. Och så skulle han komma till mig på tisdag kväll eller onsdag morgon. Mycket pluggande det kommer bli då. Not.

Jag har panik över sommaren. Jag har inget jobb och är i behov av pengar. Jag hatar det. BLÄ! Bara blä.

"Got my first real six-string"

Nu har jag tappat tråden. Hejdå alla fansen! =P <3<3

Blä! =P

I natt sov Joakim hos mig. Suck. =) Jag älskar att sova med honom. Hur ska jag nu klara mig fram till i morgon? Det värsta (eller bästa) med mig nu är att jag inser hur roligt det är att hålla handen. =P Och det handlar ju inte om att visa för hela världen att jag har honom, eller att visa att han är min, det handlar ju om att jag vill hålla i hans hand! =P Jag är glad, och sjuuuukt okoncentrerad Inte bra för skolan att vara kär. Inte alls bra.

Helgen kommer bli stressig (ja, jag tänker redan på helgen). I morgon åker jag till Göteborg och så stannar jag till torsdag. På fredag ska jag till Eme och på lördag ska Joakim och jag vara hos mig. Någonstans ska jag dessutom försöka klämma in min lilla kusin som fyllde 10 igår. Nästa helg ska jag upp till Uppsala/Östhammar igen och som det verkar ska Joakim följa med, någon som är sjukt nyfiken och vill träffa honom? =P Ska bara använda min kvinnliga charm och övertala honom att det är bäst att följa med mig upp. Vi ska åka runt i dalarna och det är ju hans hemtrakter... Haha =P

Hade säkert mer att säga men det har jag tappat bort nu.

"I think I dreamed you into life"

Pussokram på sig! <3<3

Om varför jag är glad!

Några av er har gissat och andra av er har ingen idé. Jag har skaffat pojkvän förstår ni. Jag känner inte för att skriva mer än så. Eller, jo, han heter Joakim, är 21 och ska bli civilingengör. Så då vet ni.

"I'm gonna make you feel like you are heaven on earth
---
If that's okay with you"

Pöss på er!!

Bara en liten uppdatering =)

Jag är lycklig. Jag önskar att jag kunde skriva mer men jag vill faktiskt inte det. Det är min lilla "hemlighet" varför jag är lycklig. Fast någon hemlighet är det egentligen inte alls, Mirja och Ida vet. Jag ska berätta för Eme också sen får vi se om jag känner för att berätta för resten av världen. Ni kan säkert gissa vad det är men jag vill inte skriva det. Det blir för verkligt om jag skriver det, och jag vill inte att det ska vara verkligt innan det faktiskt är verklighet. Oj vad jag är förvirrande. Jag är lycklig, nöj er med det =P

"My sad songs saves me
My down days feel right
I dream of a day I know what keeps me up at night"

Jag är lycklig, men jag kan bara komma på den låten idag. Jag har lyssnat på den i en vecka snart och den känns så rätt. Det textstycket känns så mitt-i-prick jag liksom. Jag måste vara ledsen för att bli glad. Och jag är glad. I R happy =)

Hoppas att ni också har det bra! Pussokram sötnosar <3<3

Om att tro att ord är löften
Om att tro att löften är till för att hållas
Om att tro på människor mot bättre vetande
Om att bli besviken
Om att känna sig borttappad
Om att inte höra hemma
Om att vara för gammal
Om att vara för ung
Om att ha ett hål i sitt hjärta
Om att inte kunna säga som det är
Om att inte lita på någon
Om att inte vara verklig
Om att leva mitt liv

"I'm the only thing that doesn't fit in this place"

Tillfrisknande

Vet ni att ni är vackra? Det är inte jag som hävdar det (även om jag tycker det). Jag bara undrar om ni känner det i er, att ni är vackra. För det känner inte jag därför måste jag veta om man borde tycka det själv. Mitt första steg på bättringsvägen, på samma sätt som en anorektiker på bättringsvägen måste se hur mycket mat en normalportion är måste jag veta hur mycket man ska tycka om sig själv.

Vilken konstig paralell jag drog, men jag vet ju inte hur man borde må, hur man borde tycka om sig själv (och en tillfrisknande anorektiker vet ju inte riktigt vad som är vanligt med mat). Därför får ni vara mina pelare nu, och jag vill verkligen veta. Tycker ni om er själva, älskar ni er själva, tycker ni att ni är värda kärlek och lycka? Jag vill veta allt. Fast idag vill jag veta om ni verkligen tycker att ni är vackra.

"Step one you say we need to talk"

Nu ska jag strax sova för jag har mycket att göra i morgon. Pussokram på er underbara

Insikter och instinkter

För några dagar sen, eller egentligen några nätter sen, kom jag på en sak. Eller, spela roll. Så här är det: Jag måste ändra mitt sätt att vara. Det här är inte ett inlägg om hur mycket jag hatar mig själv. Det är inte ett inlägg efter flera dagars gråt och huvudvärk. Det handlar om min inställning, min attity. 

Jag är cynisk. Jag är inte rosa och fluffig, jag är svart och hård. Men bara för att man är som jag betyder inte det att jag måste hata mig själv. Insikt. Ja, det slog mig i onsdags. Jag insåg plötsligt att jag inte kan spendera varenda vaken sekund med att hata den jag är, det jag gör och hur jag ser ut. Instinkt. Nu är det så att jag ser ut som jag gör, jag är som jag är och jag gör så gott jag kan. Jag kanske inte gillar något av det, men nu är det så. Jag kan inte spendera resten av mitt liv som jag har spenderat början. Jag orkar inte det. Jag måste inse att jag får tycka om mig själv, jag får tycka att jag är lite söt, att det jag gör är värt något och att jag inte kan vara helt värdelös. Det kommer ta tid men förändringen är nödvändig. Är ni med på vad jag menar?

Jag orkar inte förklara mer tydligt så fattar ni inte får ni fråga. Jag mår dåligt igen, jag är sur som vanligt så jag är inte där än. Jag kommer nog aldrig komma dit, men det är ett ganska bra, om än långt, mål.

"Lift your head heavy heart"

Pussokram sötnosar <3<3

Damn

Idag längtar jag hem.

"Did we grow apart?"

Det var allt. Har inget mer att säga idag.

Ia arg

Man får vara ledsen for no good reason eller hur?

Det är i alla fall jag...

v

v

v

v

v

v

v

v

v

Idag tänkte jag försöka mig på att se det positiva med att vara singel. Min lista på grejer som är bra med att vara singel;

1. Ingen dömer om man inte äter något annat än sokis, chips och mackor på hela dagen
2. Man får vara precis hur grinig och cynisk man vill, det stör ingen
3. Ingen tittar snett på en för att man gnäller över hur sjuk man är, utan att ha några yttre symptom
4. Man får se precis hur mycket man vill på snygga killar (hm, män kanske är en bättre benämning egentligen) på internet utan att någon blir sur
5. Man får ragga precis hur mycket man vill på precis vem man vill
6. Man får se på hur mycket tjej-TV som helst
7. Man... kan... suck

Och där var listan slut. Jag vill meddela folket om att till i stort sett varje punkt finns det en motpunkt. Ingen sympatiserar med mig och ingen lagar mat åt mig. Ingen går och handlar åt mig eftersom jag inte orkar handla själv. Ingen bryr sig om vem jag ser på (den punkten kan man ju använda som ett motargument i sig). Jag ser inte på tjej-TV mer än kanske Grey's anatomy, för tillfället tittar jag på Simpsons.

Detdär med att handla. Igår var jag och handlade och hela vägen till ICA (som btw ligger fem minuter härifrån, eftersom ni inte vet om det) svor jag över hur jävla långt bort världen hade bestämt sig för att lägga ICA. Sen svor jag över vädrets respektlöshet mot min vårönskan. Det snöar nämligen här och jag hatar snö. Väl på ICA svor jag över att det var så mycket folk på ICA. Sen svor jag över hur lång kön var och hur låååångsam kassörskan var. Sen skrattade jag lite åt killen framför mig som var 28 men inte fick köpa snus eftersom han inte hade med sig leg (Skojar du? Jag är 28) Haha! Sen svor jag över hur långt det var hem och att det inte hade slutat snöa. Dessutom svor jag åt alla som råkade titta på mig.

Min lilla utflykt till ICA kändes som en evighet men tog i verkligheten kanske tjugo minuter.

Förövrig kan jag ju tillägga att jag köpte pizza, sokis och bakelser utan att bry mig om vafan kassörskan eller någon annan tyckte om mig. Jag tänkte när jag var och handlade att det inte skulle finnas någon mat åt mig imorgon. Och nu är det imorgon och nej det finns ingen mat åt mig. Jag får leva på nyponsoppa, mackor och apelsiner idag. 

Förövrigt är jag arg på WMP för att den spelar fel låt, och det känns ju otroligt värt att spendera energi på att vara arg på ett program som spelar fel låt när man kan byta låt med ett knapptryck.

Såå, nu går jag och kokar lite nyponsoppa så jag får i mig något annat än sokiset och grapefrukten som jag ätit idag, det verkar som en bra plan.

"And I for one can see no blood
From the hearts and the wrists
You allegedly slit
And I for one wont stand for this
If this scene were a parish
You'd all be condemned"

Och om det är någon som har missat det så kallar vi hädan efter godis för sokis. Pussokram på er<3<3