Dokumentation

Varför ska allting vi gör dokumenteras? Det känns idag som att allt vi gör och tänker ska antecknas och fotograferas. Nästan alla har en blog där man helst ska anteckna minsta lilla tanke som flyger genom huvudet, oavsett om den är värdefull eller inte. Man behöver inte berätta allt för alla, alla vill inte höra om de minsa betydelselösa tankarna man har. Vissa saker ska inte dokumenteras. Barn till exempel, Maja vill inte fotograferas och hon är inte den enda. Barn får inte en chans att göra saker utan att kameran ska fram så fort det är minsta gulligt. Har någon reflekterat över att det kanske inte är bra för barnen att aldrig få vara i fred? Vem ger oss som kusiner, syskon, föräldrar, rätten att offentliggöra dessa små mirakel? Vi vet inte vad det får för effekt på dem om fem, tio år när det är dags för dem att själva bestämma över vad de vill lägga ut på internet. Jag tror att det samhälle vi lever idag, där allt ska dokumenteras, kommer ebba ut, först ska vi bara nå någon form av topp.

Jag kom lite tidigt till skolan idag, irrade omkring i fem minuter utan att hitta resten av klassen. Till slut gick jag ner till entrén där schemat finns för att se att vi började nio och inte halv nio. Skitjobbigt faktiskt! Hade hellre haft sovmorgon som alla andra.

På söndag åker jag till Irland och jag har panik! Det är en dröm som går i uppfyllelse! Jag har alltid, eller sen jag var elva, velat åka till Irland. Weslife people! De kommer därifrån. Samtidigt som det är en mardröm. Jag har inte packat, vet inte vad jag ska packa, har panik över att jag ska glömma något. Dessutom måste jag vara borta från Joakim i en vecka drygt. Okej, jag vet, jag måste vara mer självständig. Jag vet. Jag vet. Jag vet! Men framförallt så brukar vi ju ändå inte ses på veckorna, så det blir ju bara några dagar mer än det brukar vara. Fast det stämmer ju inte. För vi brukar ses fredag-måndag, inte ses tisdag-torsdag, nu kommer vi inte ses på nio dagar. Nio! Jag vill inte vara borta så länge. Jag kommer längta hem. Men jag måste fokusera på att mitt första drömmål var Irland. Jag ska till Irland!  

Åå! Det är så jobbigt. Jag har inte städat, inte packat, inte skrivit färdigt min essä, inte skrivit ut allt jag måste, inte förberätt mig mentalt. Jag åker på söndag! Jag måste diska och städa innan imorn, jag åker till Joakim då, ska bli skönt att träffa honom igen, det känns som att vi inte träffats på en halv evighet. Fast att det bara är två dagar. Hur ska jag klara mig? Jag vill inte åka!

Nåja, nu blir det till att  städa lite innan jag påbörjar essäskrivandet igen. Tvättat har jag iaf gjort nu, och börjat packa. Duktig flicka.

"Walking in Memhpis"

Blir nog sista inlägget innan jag åker, sen får ni nog inte höra nåt mer från mig förrän efter den 13e... Om ni inte läser min andra blog, som är gjord för skolan och som mest kommer vara om min VFU och på engelska. Men det är ju livstecken iaf =P Pussokram på er alla mina underbara fans! <3<3