Blame it on the girls

Jag är så kär! =O Jag, den mest cyniska av cyniska cyniker, är kär! Och nej, det är inget som jag blev idag, inget som jag kom på idag, men det är något jag reflekterat över idag. Jag kan inte längre låtsas som att kärlek inte finns, som att det inte är något fin, och som att man inte ska sträva efter att vara beroende av andra. Du har förändrat mig. Jag som strävat så under mina år med att bevisa för allt och alla att jag inte behöver någon. Jag som levt i en fruktansvärd ensamhet längtar nu efter den dagen som jag inte är självständig längre. Jag längtar efter dagen vi har ett gemensamt hem. Dagen jag alltid får sova i din famn. Jag längtar efter att vara beroende. Hur kan jag göra det utan att sluta vara den jag alltid varit?


Okej, här är min lista över saker jag är;
1. Ironisk
2. Självständig
3. Cynisk
4. Envis


Och sen tar nog min lista slut. Efter det blir det mest saker jag gillar eller intresserar mig av och det är jag ju inte. Musikalisk kanske borde stå där också. Och stökig. Okej, jag är massa saker men detdär är nog det jag är mest. Mina huvudkomponenter liksom. Mina ATCG ^^ Så, om jag nu ska stryka två, kanske tre, egentligen alla fyra, vem är jag då? Jag måste erkänna att ordet ilsken hade stått med för sju månader sen.


Om ni undrar vad jag pysslar med under natten så har jag läst mina och Joakims första (och enda) mail till varandra, och jag det bara pirrar i mig! =D Jag är kär! Innerlig tillgivenhet. Jag gillar det uttrycket för kärlek =P


Lite om Nordirland kanske? Jag åkte med människor som jag inte var kompis med, som jag nog aldrig kommer vara kompis med heller, och det gör jag aldrig om. De var kompisar med varandra och det fick bara mig att känna mig mer utanför än jag redan gjorde. Om ni någonsin läser min blogg (varför läser ni min blogg?) så handlar det mest om att vi är olika människor, och att vi inte kände varandra. For the record så gillar jag inte att höra att det är något fel med mig bara för att jag aldrig ätit en viss rätt eller inte gillar en viss kändis. For the record så har jag hört tillräckligt med negativa saker för att inte kunna ha en distans till dem, jag tar åt mig för jag vet hur ont det gör när det inte är på skämt som de sägs. Vi känner inte varandra. Sånt kan man kanske säga till de som man känner, och vet att inte kommer ta åt sig, men inte människor som man aldrig pratat med förut.

"Sorrow is so peculiar"

Ja, det blir lite abrupt sådär, men jag är trött och ska sova, Ida och Mailn kommer imorn! Pussokram alla fansen! <3<3

Home at last!

Nu är äntligen mina tio dagar utomlands slut! Jag är väldigt glad över att vara hemma och ännu mer glad över att jag slapp komma hem till en tom lägenhet. Joakim har iofs åkt till skolan, tydligen måste man gå i skolan ibland här i verkligheten =P

Jag har väl haft det rätt bra på Irland men jag har längtat hem väldigt mycket. Det märks så tydligt hur beroende jag är av mina svenskar. Jag var förvisso med tre jättetrevliga tjejer men vi kommer inte överens. Det är något som gör att vi inte går ihop bara. Jag antar att vissa här vet att jag är väldigt bra på att knuffa bort människor, jag är jävligt bra på att jävlas, jag vet precis hur man ska göra för att få folk att ta avstånd. Antagligen har jag gjort det nu också. Såklart har jag det. Jag har i alla fall längtat hem, längtat efter Joakim och Eme, längtat efter Facebook, MSN och min telefon. Det känns att jag inte har kunnat ringa någon på tio dagar.

Aja, idag är det lördag, och när jag började skriva var det onsdag så nu publicerar jag det fast att det inte är fardigt och inte så bra... Jag börjar på ett nytt istället ^^ Och berättar vad börjar om =P

"We are not what you think we are

We are golden"

Pussokram alla fansen!