Tillfrisknande

Vet ni att ni är vackra? Det är inte jag som hävdar det (även om jag tycker det). Jag bara undrar om ni känner det i er, att ni är vackra. För det känner inte jag därför måste jag veta om man borde tycka det själv. Mitt första steg på bättringsvägen, på samma sätt som en anorektiker på bättringsvägen måste se hur mycket mat en normalportion är måste jag veta hur mycket man ska tycka om sig själv.

Vilken konstig paralell jag drog, men jag vet ju inte hur man borde må, hur man borde tycka om sig själv (och en tillfrisknande anorektiker vet ju inte riktigt vad som är vanligt med mat). Därför får ni vara mina pelare nu, och jag vill verkligen veta. Tycker ni om er själva, älskar ni er själva, tycker ni att ni är värda kärlek och lycka? Jag vill veta allt. Fast idag vill jag veta om ni verkligen tycker att ni är vackra.

"Step one you say we need to talk"

Nu ska jag strax sova för jag har mycket att göra i morgon. Pussokram på er underbara

Insikter och instinkter

För några dagar sen, eller egentligen några nätter sen, kom jag på en sak. Eller, spela roll. Så här är det: Jag måste ändra mitt sätt att vara. Det här är inte ett inlägg om hur mycket jag hatar mig själv. Det är inte ett inlägg efter flera dagars gråt och huvudvärk. Det handlar om min inställning, min attity. 

Jag är cynisk. Jag är inte rosa och fluffig, jag är svart och hård. Men bara för att man är som jag betyder inte det att jag måste hata mig själv. Insikt. Ja, det slog mig i onsdags. Jag insåg plötsligt att jag inte kan spendera varenda vaken sekund med att hata den jag är, det jag gör och hur jag ser ut. Instinkt. Nu är det så att jag ser ut som jag gör, jag är som jag är och jag gör så gott jag kan. Jag kanske inte gillar något av det, men nu är det så. Jag kan inte spendera resten av mitt liv som jag har spenderat början. Jag orkar inte det. Jag måste inse att jag får tycka om mig själv, jag får tycka att jag är lite söt, att det jag gör är värt något och att jag inte kan vara helt värdelös. Det kommer ta tid men förändringen är nödvändig. Är ni med på vad jag menar?

Jag orkar inte förklara mer tydligt så fattar ni inte får ni fråga. Jag mår dåligt igen, jag är sur som vanligt så jag är inte där än. Jag kommer nog aldrig komma dit, men det är ett ganska bra, om än långt, mål.

"Lift your head heavy heart"

Pussokram sötnosar <3<3

Damn

Idag längtar jag hem.

"Did we grow apart?"

Det var allt. Har inget mer att säga idag.

Ia arg

Man får vara ledsen for no good reason eller hur?

Det är i alla fall jag...

v

v

v

v

v

v

v

v

v

Idag tänkte jag försöka mig på att se det positiva med att vara singel. Min lista på grejer som är bra med att vara singel;

1. Ingen dömer om man inte äter något annat än sokis, chips och mackor på hela dagen
2. Man får vara precis hur grinig och cynisk man vill, det stör ingen
3. Ingen tittar snett på en för att man gnäller över hur sjuk man är, utan att ha några yttre symptom
4. Man får se precis hur mycket man vill på snygga killar (hm, män kanske är en bättre benämning egentligen) på internet utan att någon blir sur
5. Man får ragga precis hur mycket man vill på precis vem man vill
6. Man får se på hur mycket tjej-TV som helst
7. Man... kan... suck

Och där var listan slut. Jag vill meddela folket om att till i stort sett varje punkt finns det en motpunkt. Ingen sympatiserar med mig och ingen lagar mat åt mig. Ingen går och handlar åt mig eftersom jag inte orkar handla själv. Ingen bryr sig om vem jag ser på (den punkten kan man ju använda som ett motargument i sig). Jag ser inte på tjej-TV mer än kanske Grey's anatomy, för tillfället tittar jag på Simpsons.

Detdär med att handla. Igår var jag och handlade och hela vägen till ICA (som btw ligger fem minuter härifrån, eftersom ni inte vet om det) svor jag över hur jävla långt bort världen hade bestämt sig för att lägga ICA. Sen svor jag över vädrets respektlöshet mot min vårönskan. Det snöar nämligen här och jag hatar snö. Väl på ICA svor jag över att det var så mycket folk på ICA. Sen svor jag över hur lång kön var och hur låååångsam kassörskan var. Sen skrattade jag lite åt killen framför mig som var 28 men inte fick köpa snus eftersom han inte hade med sig leg (Skojar du? Jag är 28) Haha! Sen svor jag över hur långt det var hem och att det inte hade slutat snöa. Dessutom svor jag åt alla som råkade titta på mig.

Min lilla utflykt till ICA kändes som en evighet men tog i verkligheten kanske tjugo minuter.

Förövrig kan jag ju tillägga att jag köpte pizza, sokis och bakelser utan att bry mig om vafan kassörskan eller någon annan tyckte om mig. Jag tänkte när jag var och handlade att det inte skulle finnas någon mat åt mig imorgon. Och nu är det imorgon och nej det finns ingen mat åt mig. Jag får leva på nyponsoppa, mackor och apelsiner idag. 

Förövrigt är jag arg på WMP för att den spelar fel låt, och det känns ju otroligt värt att spendera energi på att vara arg på ett program som spelar fel låt när man kan byta låt med ett knapptryck.

Såå, nu går jag och kokar lite nyponsoppa så jag får i mig något annat än sokiset och grapefrukten som jag ätit idag, det verkar som en bra plan.

"And I for one can see no blood
From the hearts and the wrists
You allegedly slit
And I for one wont stand for this
If this scene were a parish
You'd all be condemned"

Och om det är någon som har missat det så kallar vi hädan efter godis för sokis. Pussokram på er<3<3

Knäppskalle nr 1

Igår spenderade jag halva kvällen med att läsa mina gamla inlägg och jisses vad jag har förändrats *säger hon med en gnutta ironi i rösten*. I april förra året skrev jag i alla fall:

"Jag hoppas som fan att jag kommer in! Men man vet ju aldrig. Så vi får se, om sju månader bor jag antingen i Borås eller i Uppsala fortfarande. Jag hoppas att jag bor i Borås..."

Och ja, jag fick ju min önskan uppfylld. Jag måste erkänna att jag inte är säker på att det blev precis som jag önskade. Fast det blir det ju aldrig. Det som förvånar mig mest är min reaktion på allt. Hur ilsken jag blir på att mamma och pappa inte ringer mig utan väntar på att jag ska ringa dem... Hur jag ibland glömmer att jag inte är i Uppsala och blir helt övertygad om att jag ser våra gamla klasskompisar, Bipo, Ania, Nina. Ibland har jag till och med varit övertygad om att jag har sett mamma och Louise på stan. Fast så är det ju inte. De är ju inte här.

Jag klagar inte, eller, jag menar egentligen inte att klaga. Att bo här har gjort mig gott. Att känna att jag kan både det ena och det andra helt på egen hand är underbart.

Jag är inte hos mormor och morfar, som ni kanske inser. Jag var inte riktigt välkommen när jag var sjuk. Fast jag vet inte vad som är fel. Jag är extremt trött och får näst intill migrän på kvällarna. Så går det när ens studiegruppskamrater inte har vett nog att stanna hemma när de är sjuka... Suck.

"Why can you read me like no one has
I hide behind thies words
But I'm comming out"

Just det ja, idag sänder vi en sorgens och omsorgens tanke till Louise som har det ganska tufft för tillfället. Jag önskar att jag kunde vara där hos dig. Jag älskar dig hörrdu. <3<3

Pussokram alla fansen <3<3

Sweet talk 101

Jag saknar er idag mer än på länge. Idag är en sån dag. En dag som jag inte kan sluta tänka på hur mycket ni betydde för mig. Betyder för mig.

Ledsen att jag är så dålig på att uppdatera men jag vet inte vad jag ska skriva. Det händer inte så mycket i mitt liv och ni vet väll att jag bara skriver när jag mår jättebra eller jättedåligt? I helgen åker jag nog till mormor och morfar, och med i helgen menar jag på torsdag... Nya besattheter; Greg Proops (ålder är bara en siffra) och Whose Line is it Anyway? Whos Line är ett program som gick i Storbritannien mellan typ 88-97 och i en Amerikansk version mellan typ 98-06. Det är ett program där de improviserar allt hela tiden. Det jag drömmer om att få göra. Det jag önskar att jag kunde få göra...

Oh, well, nu vet ni vad som händer... Ganska mycket i skolan också, men det är som vanligt =) Nu ska jag gå och lägga mig.

"But these miss you nights are the longest"

Jag håller nog på att bli sjuk för jag har sovit tio timmar i natt och jag var trött redan vid tio... Pussokram på er underbara <3<3

Såhär skulle det se ut om jag blev gravid idag (med tiolingar)! Haha, fett med tråkigt jag har. Suck, var kan man köpa pojkvänner?? Jag behöver en sån. Ska nog inte visa min helt hypotetiska framtida pojkvän denhär dock =P Men jag tänkte att vissa (Mirja) kunde göra en lika dan och visa herr Mirja =) Mahaha.

"You have a moan all of your own
And I can feel it down to the bone"

Nu ska jag se på CSI:NY =) Pussokraaam <3<3