Once a year or so...

Okej, så ungefär en gång om året, eller någonstans mellan 6 månader och två år, så byter jag ju fixeringsobjekt och nu är det dags igen. Fall Out Boy släpper för visso ett nytt album i höst, som jag absolut måste köpa men jag tror att jag ska släppa Patrick Stump, på samma sätt som jag släppte Orlando Bloom och Shane Filan. Inte helt alltså =P. Mitt nya fixeringsobjekt är för visso ganska olik de tidigare, fast inte olik på samma sätt som Patrick Stump var, är. Skillnaden är att han är gay. Gaygaygaygaygay han är gay. Men såååå snygg, och söt, och rolig, och jag vet inte vem jag ska prata om honom med. Jag tror att det är lite mycket galen lite för tidigt för mina nyfunna vänner. Jag tror inte det skulle bli en långvarig vänskap om jag visade allt mitt galet på en gång. (Put it in a jar). Så vem ska jag prata med? Hmm, ja, det får väl bli er, via min blogg? Han är såå söt!! Han heter Jim Verraros och är huvudrollsinnehavaren i Eating Out och American Idol finalist från säsong ett. Varför är alla bra killar gay, eller amerikaner, eller 30+ eller inte intresserade helt enkelt?

Jag har träffat en ny tjej, fast jag vet inte vad hon heter, hon är i Idas studiegrupp och jag älskar henne. Hon är ärlig. Bara helt äckligt ärlig. Jag tog av mig mina glasögon och hon konstaterade helt kallt (vad jag redan vet) att jag är sötare utan mina glasögon. Ida sa iofs snabbt att jag är söt med dem på också men ändå! För det första; jag är sötare utan mina glasögon, vilket alltså innebär att jag är söt med dem också? För det andra; underbara människor som jag nyss har träffat! Hur lyckas jag hitta dem när jag inte ens egentligen tycker om mig? Eller snarare... borde det inte innebära att jag också är något åt det underbara hållet som alla ni jag umgås med? Förstår ni vad jag menar?? Eller är jag den där fula som man hänger med för att se snyggare ut? Jag hoppas på det tidigare.

Tänkte bara skriva av mig lite, för nu hade jag tänkt läsa en sådär 150 sidor till i morgon... Vi får väl se hur det går...

"Can't be the one you want because I
I can't give you what you need
Can't love you like that
Can't love you like you want me to
Can't give your feelings back
'Cause I can't love you like that"

Underbart, helt enkelt underbart. Men nä, nu ska jag ta och läsa "Att fånga en lärares arbete". Suck, den är jättetråkig.
Pussokram på er underbara <3<3

Spin off

Idag kom jag på en till sak angående parsamhället som vi lever i. Jag var ju och hämtade mina nycklar idag och vet ni hur många nycklar jag fick till min 22 kvm rummare? Tre. Varför ger man någon tre nycklar? Jo, en till mig, en till partnern och en extranyckel. Tur att jag inte han fråga Anders innan jag kom på det, han behöver inte se mer av mig än han måste. Varför gör man så? Varför måste man hela tiden påpeka för oss singlar att vi är just det; singel, en person. Vore det inte skönare att man fick be om en till nyckel om man har någon, då kan man få visa upp honom/henne för alla en extra gång? Fast, då skapar man ju ytterligare ett sånt, se på oss överdrivet lyckliga par samtal. "Vet ni vad vi gjorde idag, vi hämtade en till nyckel till hans lägenhet. Nej, det är inte ett samtal jag vill behöva lyssna på.

Min lägenhet är pytteliten!! Jag kommer få panik i den. Jag vill inte bo där. Jag vill inte bo i Borås alls. Jag är rädd. Jag har iofs världens största toalett men sen i övrigt är lägenheten mindre än jag hade trodde. Jag fick ingen information om tvättstugorna eller allrummen heller. Ingen information alls. Hmm. Jag får fråga någon som bor där. Hoppas det bor någon snygging där som gör livet lite mindre jobbigt. Suck.

"Where are you
My hearts desire?"

Suck hörrni. Jag längtar hem, det är inte vad jag förväntade mig. Vad förväntade jag mig?? Om en vecka kommer iaf mamma, pappa och Björn för att hjälpa mig att flytta in mina grejer. Weey, jag har saknat dem.
Älskar er massor underbara, fast att somliga (idag nämner jag inga namn) bara svarar på sms om de känner för det... <3<3

I-landsproblem så det skriker om det...

Jag kom och tänka på en sak idag. Eller... Nej, jag kom inte och tänka på det idag. Jag tänker på det varje dag. Hela tiden. Och jag har redan tänkt det för länge sen. Jag har säkert redan sagt det också. Man kanske borde förändras, eller gilla läget. För nu råkar det ju vara så att det måste vara något som är fel. Alla som jag har träffat här på Hib, med en eller kanske två undantaget, har pojk- eller flickvänner. Så hur kommer det sig att jag är den enda jag känner som inte har, och aldrig har haft en pojkvän. Hur kommer det sig, om det inte är något fel, att jag är 19 år och helt... ensam? Fast det är inte rätt ord, jag har ju er... Men jag har inte någon att dela detdär extra med. Det sista lilla, den sista biten av sitt väsen. Det som gör en människa så vacker.
Så jag tänkte bli mer som Mirja. Ärligt, vem gillar inte Mirja? Alla älskar henne. Eller Eme, där har vi en underbar människa. Emma? Cammi? Jag kanske borde bli mer som Louise. Eller kanske som Ida, som jag bara har känt i fyra dagar. Fast vet ni vad jag inser när jag sitter här och försöker göra mig löjlig över min egen ensamhet. För det första, jag vill inte, jag kan inte, vara som er. Ni är inte som jag. Jag är inte som er. Jag har inte den utstrålningen, jag är inte så osynisk. För det andra, ni är så mycket mer utåtriktade än jag. Jag vågar verkligen inte prata med någon om som inte har börjat prata med mig, eller jo, om man tittar på mig och ser mer bortkommen ut än jag känner mig. Då kanske jag pratar med er. Om ni inte ser snyggare ut än någon jag vågar prata med. I hate what they did to me. (Den som förstår varför jag skrev på engelska vet vem hon är). Jag vet. Jag måste släppa det. Eller, jag har släppt det, nu måste jag släppa mina fixeringar, mina rädslor. Det är inte lätt, jag vet inte hur ni har gjort det jag vet en som inte har gjort det. Hur? 

Pitty trip. Det är vad jag har idag. Varför? För att vi hade vår första träff med studiegruppen idag och jag vågade inte säga en enda sak annat än det som var tvunget, fast att jag som vanligt hade massor av åsikter rörande allt. Jag är tillbaka. Jag är samma person jag har varit sen jag bytte namn. Maria, hon som inte syns alls.

Jag är ju hemma nu. Kan jag inte glädjas? Tydligen inte. Suck.
Kul för Cammi att A-K kom och hälsade på henne =)
Kul för Mirja att få vara utomlands med Jacob (när kommer hon hem? Eller har hon kommit hem men är på kollot nu??)
Kul för Emma att?? Ja du, jag har inte en aning om vad som händer i ditt liv. Not a clue.
Kul för Louise att du äntligen har flyttat hemifrån.
Hmm, tilläggas bör kanske att jag inte är ironisk. Jag ska sluta använda ironin som en sköld. Snart. Men till dess får jag väl förklara när jag är, och inte är, ironisk.

"When you’re lost
On life’s trail 
And you feel doomed to fail
Do not fail
Find Your Male
Find Your Male
That’s your Grail"

Jag har lite snöat in på Spamalot, jag vet =P
Happ... nu ska jag se på SatC och sen ska jag försöka sova lite. I morgon hämtar jag mina nycklar!!
Pussokram på er saknade <3<3

Mina första dagar som student på HiB!!

I måndags var alltså min första dag på HiB. Jag hade jättekul. Jag lyckades till och med hitta två tjejer att prata med redan första dagen. De heter Ida och Malin (eftersom jag själv blir förvirrad om jag inte får skriva/säga namnen på folk). Vi har jättekul tillsammans. Hur kan man lyckas hitta människor som man passar så bra med så snabbt? Ibland tror jag på högre makter.
Malin är från Falköping och hon hävdar att det bor 30 000 invånare där. Alltså drog Jacob av en sådär 20 000 invånare när vi pratade om storleken på städerna. Fast jag tror att hon tog i överkant när hon sa invånarantalet. Jag vet att Alingsås är större än Falköping. Jag känner det i själen.

Jag fick migrän (eller extrem pms?) när jag kom hem i måndags och har haft huvudvärk sen dess. Det är inte kul, jag måste kolla om jag har migrän så att jag kan få riktiga värktabletter isf. Men jag vill verkligen inte ha migrän. Mormor, mamma, pappa och Björn har det och man mår verkligen jättedåligt av det. Björn är dålig i två dagar när han har migrän. Men oddsen är mot mig, med tanke på att så många, på båda sidorna dessutom, i min släkt har migrän så har jag med största sannolikhet det också. Suck.

Jag har hittat en jättebra film! =) Jag har sett den en gång om dagen sen jag hittade den i måndags. Fast den är lite X-rated så jag vet inte om jag vill uppmuntra vissa av er att se den. Fast den är så söt på andra sätt. Fast X-rated, inte en film för pryda människor och personer som har problem med sex och sexualitet i alla dess underbara former (oj vad jag låter snuskig nu...) Så nu har jag varnat er. Den heter Eating Out 2 Sloppy seconds och om ni vill se den kan ni youtuba på just Eating Out. Den finns upplagd i åtta delar med spansk text, men det är den enda versionen jag har hittat. Säg inte att jag inte varnade er =P

"I'm all alone
He's all alone
All by myself
Except for me
I cannot face tomorrow
He cannot face it
I'm all alone
Though I am here
So all alone
So very near
No one to share my sorrow
---
But i'm alone
Oh no you're not!
So all alone
I'm here you twat!
All by myself im all alone"

Jag tror att jag har förstått det nu. I'm all alone, exept from you =) <3>hörrni.
Jag saknar er jättemycket. Nästan varje dag kommer jag på saker som jag aldrig mer kommer göra med er. Med Björn. Med mamma och pappa. Det var jobbigt.
Lycka till på era introduktioner och ha så kul ni kan =) Just det ja, jag får min nyckel på fredag! Weey, jag har snart en lägenhet!
Men nu så, plugga.
Älskar er massor, festa och plugga lagom! <3<3

Nervositet

Nu sitter jag här i Anders lägenhet och äter halvrå potatisratäng med lax. Mums =P
Idag köpte jag mitt busskort till Borås, 610 kronor, det var kul att betala dem. Not. Sen har jag kommit på att det visst är nollning på HiB, men den verkar vara rolig. Det enda som känns jobbigt är att jag inte känner någon som ska börja där, och att jag bara har en person här nere som jag kan gömma mig hos om det blir för jobbigt.
Men man får ju skylla sig själv om det är självvalt.

Kåren verkar i alla fall vara lika skön i Borås som den är på alla andra högskolor/univeristet
Från kårens hemsida:
"Måsten under introduktionen
Den nye studenten ska alltid sin namnskylt fullt synligt.
En ny student har aldrig roligare än vad han/hon gör sig till.
En ny student har alltid rätt att få svar på sina frågor, vad de än gäller! (om dom väljer att fråga rätt personer)
En ny student får inte, under några omständigheter, bryta mot tyngdlagen."

Haha! Hoppas inte man råkar göra det då... =P

Vet ni vad det stod btw? Att kåren fick in 7500 avgifter förra året. Vet ni vad det betyder? Att det går 7500 elever på HiB. Hjälp!

Det löste sig för mig igår, så ja fick träffa både Niklas, Maja, Susanne och mormor och morfar <3<3

"Tell everybody I'm on my way
New friends and new places to see
With blue skies ahead yes
I'm on my way"

Nu ska jag gå och ta mer halvfärdig potatisgratäng!
Pussokram på er läskade <3<3

Grattis till Camilla och hurra till Niklas =)

Jag tänkte ändra min blogg så att den inte var så deprimerande som den var förut men nu ser den ju ut som om jag har fått ett anfall... Anyways. Emma är borta från min lista med bloggar jag läser, så nu vet alla att om man inte uppdaterar sin blogg på fyra månader så slutar jag kolla =P

Idag känns världen lite bättre än förut. Allt känns bättre när jag har träffat min släkt och mina kompisar i några dagar. När Anders är som han ska vara. Nu känns livet skönt. Sandra är inte hemma idag, eller hon ska inte träffa oss igen iaf. Och jag tycker att det känns skönt. Nu får jag lite tid med Anders som jag inte får när Sandra är med. Det är svårt att prata med honom när hans flickvänner är nära, det har det alltid varit. Dessutom vet jag inte vad jag ska säga till henne. Eftersom Sandra försöker gå ner i vikt försöker vi att inte äta så mycket onyttigt när hon är med men idag ska vi äta ute och äta chips och choklad. Kärlek på Anders. Det känns bra idag.

Jag har bestämt mig för att jag ska gå på fadderfikat(minglet) fast att jag bara kommer se bortkommen ut, det kanske kommer någon och pratar med mig för att jag ser bortkommen ut. Sen ska jag så kart gå på introduktionsdagen på måndag annars måste man fixa passerkort och allt sånt själv och det känner jag inte för.

Min fadder Niklas fyller 37 i morgon och jag kan inte komma till honom =/ Jag tänker inte gå 1,7 mil för att träffa honom och Maja och sen gå 1,7 mil hem igen. Jag har helt enkelt inte den konditionen. Ingen som känner någon som ska vägen förbi Ödenäs via Alingsås? Men det ordnar kanske sig, någon måste säkert panikhandla i morgon.Sen var det inte så mycket mer jag ville skriva... Eller jo, Cammi ditt lilla... Varför kan du inte skriva saker som att du fått lägenhet på din blogg?? Jag bryr mig inte om sporten, om den inte har med dig att göra. Men jag bryr mig om det som händer i ditt liv. Grattis i alla fall hörrdu! =)

"If you trust in your song
Keep your eyes on the goal
Then the prize you won't fail
That's your grail
That's your grail
So be strong
Keep right on
To the end of your song
Do not fail
Find your grail"

Nu ska vi nog gå och äta snart. Pussokram på er underbara <3<3

Suck på HiB redan =/

Vet ni hurkrångligt det är med högskolan?? Det tycks inte vara någon nollning på HiB iaf och det är ju skönt, men de har jättedumma aktiviteter.
Måndag: träffas 8 (=O) för rundvandring av staden. Blä, jag måste vara i Borås klockan 07.25.  Blä!Slutar klockan ett, pub på kvällen. Ska jag, som har ett par hundra kronor och bor i Alingsås vänta i Borås från klockan ett till klockan åtta, nio för att gå på pub med människor jag inte känner? A, not!
Tisadg: mingel i Rabalder (matsal). Ofta jag tänker gå och försöka ragga upp någon gammal student efter min första skoldag? Ofta jag kommer ta kontakt med någon, jag kommer stå i ett hörn och se bortkommen ut. 
Onsdag: busstur, två timmar. Jag? Sitta ensam på en buss?? I två timmar??? Ytterst troligt. 
Torsdag: Skulpturrundvandring (vad är det med dessa människor och uppvisandet av staden?) eller poolparty klockan 20. Återigen, troligt att jag lägger mig vid en pool? Eller går på skulpturrundvandring?
Fredag: Pub på kvällen. Gör de inget annat än att supa?

Eme var här idag, så allt känns lite bättre =) Det är verkligen som om vi skulle ha träffats varje dag. Hon är en underbar människa. Det är synd att ni inte känner henne.

Jag hör ju inget från er. Hur är det? Vad gör ni? 
Älskar er massor <3<3

Så fel det blev när allting gick rätt

Det pulserar i min handled. Ska det göra det? Är det ett tecken? Njäe.
Nu har allt blivit så fel igen. Så hemskt fel har allt blivit. Jag vill inte gnälla, jag vill inte beklaga mig i min blogg och framförallt vill jag inte att ni ska sakna mig. Allt blev så fel. Hela livet. Allt. Meningen var ju inte att jag skulle skaffa mig kompisar och rötter i Uppsala. Jag vet att det är svårt att flytta, det kommer egentligen inte som en chock. Men meningen var inte att jag skulle ha personer och platser att sakna. Mer än mamma, pappa och Björn var det inte meningen att det skulle finnas någon att sakna, att älska i Uppsala. Jag försökte, ni ska veta att jag verkligen ansträngde mig, för att inte fästa mig vid människor, vi er. Och jag gjorde mitt allra bästa med att försöka få människor att inte fästa sig vid mig. Inte för att det var svårt, det trodde inte jag i alla fall. Jag trodde verkligen inte att det gick att fästa sig vid mig. Jag tycket verkligen inte om mig. Men så kom ni och förstörde allt. Louise kom först, fast henne har jag nog tryckt bort, jag har inte hört från henne sen mitt arga inlägg. Sen kom Cammi med Emma och Mirja i tät följd och nu vet jag inte hur jag ska ställa allt till rätta igen. För det var inte meningen att ni skulle sakna mig. Det var inte meningen att någon skulle tycka om mig alls. Så länge ingen tyckte om mig kunde jag alltid ha det som mitt skyddsnät. Visst hade jag Emma, men mitt försvar då var att hon var så blyg att hon inte kunde skaffa sig andra kompisar. Likadant med Cammi, eller alltså, i ettan var du så tyst, och jag tog första kontakten så jag bara antog att du var som Emma. Men sen kom Emma, som var bästa kompis med Linda, och som dessutom sökte upp mig. Vart hamnar hon då? Galning. Knäpp. Eller så såg hon att jag var ensam och ville ta hand om mig. Ja, så var det nog. Hon ville ta hand om mig. Men sen kom Mirja. Helt annorlunda fast precis lika dan. Social, kompis med alla, populär (oj, vad det låter som om jag inte har snälla saker att säga om er andra nu). Vem fan var hon? Hur passade hon in i min teori och min livsstil. Du raserade hela min mur. Eller ni tre tillsammans raserade allt som jag visste och kände till. Hela mitt skyddsnät var och kommer alltid att vara borta. Jag kan inte med handen på hjärtat säga att jag inte tycker att jag är någon, något att tycka om. Ni har gett mig en säkerhet i osäkerheten. Eller en osäkerhet i säkerheten.

Louise, du passar inte heller in någonstans. Och jag förstår inte hur vi blev kompisar. Jag minns det inte. Har du inte alltid funnits hos mig?

Och så kom jag på att Emma kanske tog illa upp över det jag skrev igår, så jag tänkte förklara. Emma och Andreas är de mest nykära personerna jag känner. De har varit ihop kortast av alla. Men de kan ändå låta bli att pussas och göra annat kär-äckligt när världens ensamaste människa är med dem. Så nu vet du/ni om någon reagerade.

"Can you feel the love tonight?
The peace the evening brings
The world, for once, in perfect harmony
With all its living things
Can you feel the love tonight?
You needn't look too far
Stealing through the night's uncertainties
Love is where they are
And if he falls in love tonight
It can be assumed
His carefree days with us are history
In short, our pal is doomed"

Jag ska sluta lyssna på den låten. Så enkelt är det.
Hur ska jag få er att inte gilla mig. Så att ni inte saknar mig. Hur? Jag som inte ens vet vad ni gillar med mig.
Pussokram på er tokstollar <3<3

För jävla svårt

Det är för svårt. För jävla svårt. Varför har jag valt Borås igen? Kan ni inte förklara för mig varför jag frivilligt valde att flytta 50 mil igen? Less. Ledsen. Idag grät jag för första gången sen jag flyttade. Ni vet såndär äckligt högt gråt som man inte vet säkert om det kommer ta slut. Jag vet inte varför jag berättar det för er, men jag kände för att göra det. Jag var ensam hela dagen och först skulle jag diska, det brukar ta en halvtimme. Det tog tre timmar, just därför att jag grät. Såklart spelade min dator bara massa sorgsna låtar hela tiden. Eller låtar som jag associerar till er eller andra tragiska tillfällen. Sen ringde mamma på kvällen och frågade om jag var förkyld. Jag förklarade att nej, jag är ledsen. Varpå hon säger att jag kan ju alltid ringa om det är något. Men vadå, ska jag, som aldrig brukar visa för någon att jag är ledsen, ringa till mamma och säga, mamma, jag är så ensam. Livet blev inte som jag trodde, Anders är inte den han borde. Rädda mig. Troligt va? A, not. Jag kommer aldrig kunna säga så igen utan att tänka på Mirja.

Sandra och Anders åt här idag. Jag hatar dem. De är så äckliga hela tiden. Okej, jag förstår att ni är glada och lyckliga och vill att jag ska vara varsomhelst men inte runt er men jag kan inte gärna pulveriseras ut i tomma intet. Måste de visa att de är så jävla kära hela tiden? Inte ens som Emma och Andreas är de. Alla andra som jag känner har i alla fall vett att inte sitta och kyssasa hela tiden. Less. De pratade i alla fall om Hans-Christian idag. Jag kallar honom Hans-Christian, inte för att han heter det utan för att jag tänker på Christian hela när jag tänker på honom, och det blir ju fel. Därför blir det Hans-Chrisian. Tänk om jag säger det till honom nästa gång jag träffar honom!? Crap. Han lär ju i alla fall minnas mig då.

Jag ska träffa Eme på onsdag, äntligen något bra på min sida! =)

"I’m through with standing in line
To clubs we’ll never get in
It’s like the bottom of the ninth
And I’m never gonna win
This life hasn’t turned out
Quite the way I want it to be
---
I’m gonna trade this life for fortune and fame
I’d even cut my hair and change my name"

Nu ska jag gå och lägga mig så jag orkar upp runt åtta i morgon. Pussokram på er underbara läskade <3<3

Beyond the return of hope

Sandra åt med oss idag. Inget konstigt alls med det. Ville bara säga det. Hon är snäll och rolig men blir lite väl jobbig när hon sätter igång med sin pedanta sida. Jag har lånat hennes hårborste tre eller fyra gånger (jag trodde dock att det var Anders hårborste). Hursomhelst så sa hon till mig idag att jag gärna får låna hennes hårborste, men jag ska ta bort hårstråna isf. Någon måtta får det vara. Jag tar inte bort hårstrån som jag inte ser. Jag förstår liksom inte att det alltid lossnar hårtstrån.

Suck. And let it go. Ett helt inlägg om hårstån, hur kul hade inte det varit? Vet ni vad som slog mig idag, och jag skojar inte, idag? Att jag aldrig mer bara kan ringa er och fråga om ni vill träffas i helgen. Eller idag. Eller om en timma. Nu slår det mig hur långt borta jag faktiskt är. Hur avlägsen min själ är. Hur knasigt allt har blivit för mig. Jag som inte skulle orsaka så mycket smärta. Jag skulle ju lämna Uppsala med ett leende på läpparna vinkandes adjö med gjädjetårar i ögonen. Så blev det inte. Medans jag var upptagen med att vara arg på mamma och pappa, mig själv och alla andra, lyckades jag ju med att hitta vänner. Obetydbara intalade jag mig själv. Jag gjorde er bytbara, lät er inte in. Bytte er mot nyare modeller, bättre, finare, underbara människor som på något underligt sätt kröp mig under skinnet för att fastna där. Damn you! Medans jag gjorde upp planer med migsjälv om hur jag skulle kunna flytta direkt efter studenten, bara jag tog körkortet först, lyckades ni beröra mig. Änglar på jorden utan dess like. Underbara älskade människor som, oavsett om vi träffas igen, alltid kommer bo i mitt hjärta, alltid kommer ha en sovplats och ett mål mat väntandes hos mig. (Det är så vi visar kärlek i min släkt) Även om jag blir utfattig och sover på gatan så får ni alltid dela min trottoar. Om jag inte har annat än jord och äppelskruttar så får ni alltid hälften. Detta innefattar dig Louise, som jag tydligen måste nämna övertydligt.

En ny anda i detta inlägg, jag inser det. Sån blir jag när jag saknar någon. När sorgen söker sig in i min själ och mitt väsen på ett sätt som jag inte riktigt har känt förut. Omväxlande vill jag stöta bort er, omväxlade vill jag omfamna er alla. Andas in era dofter och era meningar. Känna varje tanke ni tänkt och veta varje ord ni tänker säg. Jag blir förvirrad av att skriva nu, så antagligen är ni förvirrade av att läsa. Jag sluta nu =)

"Good night sweetheart
Well it's time to go
---
I hate to leave you
I realy must say
So good night sweetheart
Good night"

Ja, god natt på er läsklingar <3<3

Körkort och ilska

Idag var jag och hämtade mitt körkort. Såhär ser det ut, grisrosa med en liten plastruta. Dessutom ser jag helt knäpp ut, jätteavlångt ansikte och linjerna på körkortet går rätt genom mina ögon så de ser skeva ut. Men jag är glad att jag har det! =)

Louise. Jag vet inte vad du försöker göra, men jag hoppas att det är att ge mig mer skuldkänslor än jag redan har. För det är det enda du gör. Men here's the deal. Om du fortstätter så orkar inte jag mer. Jag har nog med skuldkänslor över att jag lämnat Björn ensam med mamma och pappas skit. Så om du tänker fortsätta med att vara så svartsjuk så får du hitta en ny kompis. För jag orkar inte med att sakna alla er, ha skuldkänslor över att jag lämnat er och dessutom vara tvungen att ta väga varje ord på guldvåg så att ingen blir sårad.
Och om du bara försökte vara söt eller något så misslyckades du gravt. Jag blev arg, ledsen och besviken på dig. Dessutom lät det bara elakt. So stop it.
Btw, om det är någon som undrar varför jag skriver här istlt för att skicka sms eller ta kontakt på något annat sätt så är det helt enkelt för att jag inte orkar göra det. Lite taskigt kanske att hänga ut henne men... Nu förstår ni kanske varför jag är lite kort mot er ibland? Jag saknar er så jävla mycket. Ensamhetskänslorna som jag alltid har haft har ju inte annat än förstärkts av flytten, något som kommer lite som en chock. Jag trodde faktiskt inte att jag skulle känna mig mer utanför när jag flyttade. Snarare att jag skulle känna som om jag äntligen var hemma.

Så nu vet ni. Så är det.

Igår åt vi jättegod lax hos Sandra. Jag gillar henne =) Och möjligheten som finns i min fantasi =P Han var inte där om ni undrar... Jag är bra på dethär med fantasier.

"And now I'm glad I didn't know 
The way it all would end, the way it all would go 
Our lives are better left to chance 
I could have missed the pain 
But I'd have had to miss the dance"

Så förvirrad. Nu ska jag tvinga Anders att handla mat. Jag är huuungrig!!
Pussokram på er läskligar <3<3

Framtid, nutid och det förflutna

Just det, jag glömde, enormt grattis till Cammi, vars blogg jag bojkottar tills OS är över, som kom in på arkitektutbildingen i Luleå! Grattisgrattisgrattis!

Mormor och morfar åkte hit idag så jag kan borsta tänderna och använda min bettskena! =) Och mamma har fixat med mitt körkort så jag måste inte alls åka upp till Uppsala för att hämta ut det! Kärlek på mina släktingar!

Erik och jag kollar på First kiss den är så hemsk på ett sätt som jag nästan inte kan förklara. Hela min högstadietid var mer eller mindre så så, och hela min gymnasietid var det min stora skräck. Att helvetet skulle återvända. Därför var jag som jag var hela gymnasiet. Därför är jag så som jag är... Så kan det gå =/ Så har det gått. Ibland är jag fortfarande där. Ibland är jag där igen är väl ett mer rättvist uttryck för det. Så kan det gå, big time.

"And how you convinced me to
Dance in the rain
With everyone watchin' like we were insane"

Nu ska jag se klart på filmmen med Erik, jag tror inte riktigt han förstår vad den går ut på...
Pussokram på er läsklingar <3<3

Säg grattis igen =)

Jag klarade körkortet!

Idag flyttade jag in hos Anders och som vanligt för mig är allt struligt. Men nu bor jag alltså i Alingsås igen, efter åtta år =) Kärlek på alla! Jag har bott hos mormor och har inte haft tillgång till internet. Sen har jag inte orkat (!) svara på era sms, dåligt Ria dåligt. Tydligen så är det jobbigare att flytta hit än jag trodde att det skulle vara.

Nu tänker jag helt sonika bara kopiera in ett "inlägg" som jag skrev igår natt. Det är skitlångt och säkert konstigt, och fel med tiden. Men skit samma.

Om ni inte kommer och hälsar på mig kommer jag få ångest på hög grad.
En tanke slog mig. Sandras heta storebror =P Jag kommer ju antagligen träffa honom några gånger när jag bor hos Anders i en månad. Så jag ska sätta in en stöt. Eller som på Ria-språk betyder att jag ska ta mod till mig och säga några ord till honom och kanske till och med titta honom i ögonen en eller två gånger. Fast det förstås, han kommer säkert inte komma till Anders en enda gång under hela tiden jag bor där. Eller så har han skaffat tjej. Varför tror jag såhär? Man lär av historen. Jag lär av erfarenhet, Ria-tur helt enkelt.

Jag har träffat Maja jättemycket nu de senaste dagarna och hon är verkligen min solstråle i livet, mitt solsken. Det som lyser upp min vardag. Hon är så stor nu, och pratar så mycket! =)
Redan när de kom på tisdagen (min första barnvaktsdag) kunde hon säga (Ma)-ria, eller det låter mer som om hon säger Ia, men eftersom det är mormor för mig så skriver jag Ria. Hon tog min hand en av dagarna och klämde på min nagel. Sedan sa hon något i stil med lång nagel. Ja, jag har långa naglar. Klippa den. Ja, när en tvååring tycker att man har för långa naglar ska man nog klippa dem. Så det gjorde jag. Hon säger mamor istället för farmor och sasar istället för farfar. Helt underbar är hon.
Ria sitta här. Ria sova. Ria sädig (färdig). Sissa (kissa). Pang. Sösiktigt (försiktigt) ä bätte (det är bättre). Mytte stickt (många bestick). Gåka tappen (åka i trappen). Däm (kräm). Sampe (Bamse). Ria sunga mea, sunga Sampe. Lallon (hallon). Batte (nappen). Gokigt (tokigt).
Hon säger så hela tiden, mytte stena, mytte tappor, och jag svarar, Ja, oj det var många bestick/trappsteg/stenar. Varpå Maja tittar på min mun medans jag pratar för att sedan upprepa, samtidigt som hon tar i från tårna, måna stick! Hon är så söt på det sättet, jag menar ju inte att rätta henne samtidigt som jag inte kan gå omkring och prata dålig svenska med henne. Det gör jag mycket, pratar med henne. Hon tittar facinerat på min mun samtidigt som hon härmar det hon kan se och sen upprepar hon det. Alla barn kanske gör så? När Niklas kom och hämtade henne i fredags sa han oj vad du pratar idag till henne och jag kan inte låta bli att undra om hon inte är van vid att någon leker med henne så som jag gör. Jag vet att Susanne inte riktigt orkar med henne, och jag tvivlar på att hon sätter sig ned och pratar med Maja så värst mycket. På dagis är det väll lika dant kan jag tro, man tar sig inte riktigt tid barnen idag. Så kanske att jag har lärt henne lite nya ord och gett henne en knuff i rätt riktning.
Jag vet att hon lyssnar på mig för när jag satt med henne i onsdags kväll och sa, ja, det var många bestick och hon upprepade hon måna stick. När jag kom på torsdag morgon sa hon oj så måna stick till mig. Så lite fastnar nog trotts hennes unga ålder. Det enda som är en nackdel med henne eller med barn i allmänhet idag är att de har blöjor tills de är mer än 18 månader. Jag slutade med blöja när jag var nio månader. Det är för visso väldigt ungt, men jag och mina bröder hade tygblöjor som blir blöta och äckliga. Men vanligt var la att man slutade med blöjor kring ett år när vi var små eller vad tror ni? Både Maja och Theo är väl över 18 månade och varken mamma eller pappa till något av barnen anser det särskilt angeläget att lära barnen att gå på toa så att de slipper blöjorna. Dessutom har Maja napp, något jag anser helt onödigt eftersom jag har sett att det funkar helt utmärkt utan napp med Theo. Mina barn ska vara superbarn som slutar med blöjor innan de fyller ett och som ska klara att somna med bara en snuttefilt. Inte med nappar.

Dessutom ska jag aldrig skälla på mina barn för att de smutsar ned sig. Lite smuts har la ingen dött av? Erik och våra 6 och 7 åriga tremänningar/sysslingar lekte nämligen i det rena regnvattnet och blötte ned sig. Pelle blev genomblöt han verkligen duschade i regnvattnet medans Erik med sina märkeskläder (!) fick kanske femton droppar på kläderna och 20 i håret. Eriks mamma ropade honom till sig och skällde på honom för att han blött ned sig. Hon sa att hon inte visste om han skulle få åka med dem hem, kan kunde ju börja gå nu så kanske hon hämtade upp honom om en timma när hon åkte förbi honom. Erik såg helt skräckslagen ut och lovade att inte blöta ned sig mera. Jag blev helt rasande och var tvungen att gå för att inte läxa Yvonné om vad hon gör mot Erik när hon säger så. Så vitt jag kan förstå så fick även Pelle skäll för att han hade blött ned sig.
Här har vi alltså tre killar som inte ens fyllt tio, som har skött sig utmärkt under en hel dag med vad jag i alla fall tycket var tråkigheter när jag var i deras ålder. Sedan har de, trotts att ingen annan än Leo (6 år), hjälp till med att plocka undan, för Erik är detta ett stort steg i rätt riktning. När de sedan bestämmer sig för att busa i lite rent regnvatten genom att trycka på en presänning får de skäll. Detta är ett enormt ris till föräldrar världen över. Man behöver inte lära sina barn att vara rädda för smuts och vatten. Det är så jävla korkat. Visst, kläderna blir smutsiga, men här är ett förslag: klä inte era barn i kläder som inte tåls att smutsas ned! Visst måste man ha finkläder på jul och bröllop och dop och sån skit man hatar när man är barn men måste man ha märkeskläder när man inte har fyllt 10? Måste vi lära barn redan i den åldern att de inte duger om de inte kan hävda sig genom prislappen på det de har på sig?Låt barn vara barn! Låt era barn veta att det finns tvättmedel! För vet ni vad som händer annars? Ni får barn som får hysteriska utbrott om de trillar på marken och smutsar ned sig. Ni få barn som inte kan äta utan att byta tröja fyra gånger per måltid (man kan ju inte sitta i smutsiga kläder). Om barnen trillar i en lerpöl säg bara, ojoj, ja, så kan det gå! Om barnet kommenterar att det är smutsigt tycker jag att min pappa har det bästa svaret, det finns de som lever på att göra tvättmedel.
Visst är det lätt för mig som sitter vid andra änden och berätta för er hur man ska uppfostra era barn men vadfan. Jag har aldrig fått lära mig att smuts är farligt, därmed kan jag gå ut även om jag har en minimal fläck på tröjan. Jag plaskar i vattenpölar och kladdar med maten. Jag skiter i vad andra tycker om mig för jag ska bli förskolelärare och då får man vara sån. Jag kommer aldrig skämmas över att jag gillar att gå med huvudet upp mot regnet som faller medans jag stampar ned fötterna för att känna det iskalla vattnet sippra in mot min fot. Jag tycker det är kul att sitta i sandlådan och gräva med händerna i sanden, få in skit under naglarna för att när jag går in ha något att tvätta bort.

Ooh! Jag har hittat en restaurang i Borås som vi ska gå till Mirja! Det jobbar skitheta killar där! (Eller, alltså för förtydligande för Jacob, Mirja ska enbart följa med som smakråd, inget annat. Bara spana åt Ria. Inte åt sig själv) han hade sexiga fingrar. Jepp, fingrar står på min lista över turnons. Sexiga fingrar, hår, klädstil (inga sparrisbyxor), rösten, armarna och ögonen. I övrigt får de se ut hur som helst. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är hett heller, det varierar från kille till kille. Men jag vet när jag ser det =P Sexigt är sexigt och så är det! 

Nu är det jag igen =)  Inte gårdagens Ria. Jag glömde både schampoo, balsam, tandborste och bettskena hos mormor och morfar. Hoppas att de måste åka in och handla imorgon så jag slipper gå (!) in till dem för att hämta det.

Erik sover här hos Anders i två nätter. Det kommer bli spännande och se om han längtar hem lika mycket som Lina gjorde i hans ålder =)

"Hey Chris, you were our only friend
And I know this seemes belated
But we love you back!"

Världens längsta inlägg hurrni, men nu kan jag ju blogga ofta igen =) Älskar er massor <3<3

Säg grattis, idag fyller jag år! =)

Japp, idag blir jag nitton år, bara ett år kvar tills man får gå på systemet =P Jag har inte fått några presenter alls. Jag är lite besviken över att jag inte har fått en enda present från mina föräldrar =/ De kan väl ge mig uppkörningen i födelsedagspresent?? Som för övrigt är den 4de, alltså om tre (!) dagar.

Idag hade jag min, förhoppningsvis, sista körlektion. Han som jag körde med hade ingenting att klaga på när jag körde till Vägverket, mer än att jag låter foten vara kvar på kopplingen hela tiden. Fast på vägen tillbaka hade han massor att klaga på, eller när jag börjar tänka efter var det inte sådär jättemycket, men en del småsaker som jag gjorde fel. Men skit samma. Det går säker bra på måndag, jag kommer berätta för er så snart jag vet =P

Jag har försökt skriva blogginlägg varje dag sen den senaste gången jag skrev men det går inte. Jag har nog aldrig varit såhär kluven i mitt liv. What do you do when you realize all your dreams have come true? Hur ska jag kunna försöka förklara mina känslor kring min flytt, för det är ju det enda mitt liv handlar om idag. För jag flyttar på tisdag. Jag har fått en studentlägenhet med pentry och dusch.

Det känns forfarande som om det sakans något här, som om jag borde skriva något om hur jag känner inför att flytta från er, hur jag känner för att flytta till dem där nere. Men jag vet inte, det känns som om den meningen lite säger allt. Jag är så delad. Känslorna av att lämna de man älskar för att flytta till de man älskar lika mycket tar ut varandra tror jag, för jag känner mig tom. Jättetom. Jag kan inte ens gråta.

Som i ett desperat försök att uppröra, sätta igång diskussioner och få in lite känslor i min blogg tänkte jag fråga hur man kan OS i ett land som Kina. Ett land utan grundläggande demokratiska rättigheter så som yttrandefrihet?? Jag hoppas att ni sportfånar som läser min blogg kanske kan ta och låta bli att se på OS i en protest mot Kina. Annars vill jag veta hur ni kan hålla erat samvete rent. Okej, det blev lite hårt där, och visst, det är lätt för mig som hatar sport att säga, men jag skulle inte se på t.ex Oscarsgalan om den gick i Kina. Jag skulle inte kunna sova om nätterna om jag visste att jag gav mitt stöd till ett sådant land. Så är det bara.

Och så till något roligare, klicka här, av någon anledning (kanske att klockan är ett?) tycker jag att hans kommentar är helt underbart rolig. Se den!!

Jag hoppas att ni vet hur mycket jag älskar er, och hur mycket jag kommer sakna er, hur mycket jag vill att ni kommer och hälsar på mig.

"All my bags are packed I'm ready to go
I'm standing here outside your door
I hate to wake you up to say goodbye.
But the dawn is breaking it's early morning
The taxi is waiting, he is blowing his horn
Already I'm so lonesome, I could cry"

Hur kan någonting någonsin bli rätt igen??
Älskar er. Men det vet ni va?? <3<3