Hemlängtan =/

Min dag sammanfattad med några meningar skrivna av ytterst begåvade pojkar (på 23-28 år... =P)

Homesick at space camp - Fall Out Boy

Landing on a runway in Chicago
And I'm grounding all my dreams
Of ever really seeing California,
Because I know what's in between
Is something sensual
Insuch non-conventional ways.
Tonight the headphones will deliver you the words that I can't say.
Tonight I'm writing you a million miles away.
Tonight is all about "We miss you."
And I can't forget your style
Or your cynicism,
Somehow it was like you were the first to listen
To everything we said
My smile's an open wound without you...
And my hands are tied to pages inked
To bring you back
Tonight the headphones will deliver you the words that I can't say.
Tonight I'm writing you a million miles away.
Tonight is all about "We miss you."
These friends are, new friends are golden

Ibland bara hatar jag lyckliga människor... =/

With your backless black dress
Soaked to the skin
I'll keep you warm and not ask you
Where you've been... <3<3

Hemma igen

Nu har jag precis kommit hem. Jag körde bilen ända till Götene. Inte för att det säger er någonting alls men det är ungefär tio mil. Det är så kuuuul att köra. Jag älskar att köra bil. Jag vill ha körkort nu!

Jag vill verkligen inte gå till skolan. Men jag vill fan inte vara kvar i Alingsås heller. Eller jo, men som det ser ut idag kommer jag få bo hos Eme om det ska bli något med det då jag typ är helt ovälkommen hos Anders. Jag blir så ledsen på honom.
Jasså, är det du som ringer, vad ovanligt...
Men förlåt så jävla mycket då. Jag ringer inte ens en gång i månaden. Jag saknar ju dig. Men om jag bara är så jävla jobbig så kan jag ta och flytta ut till en koja i skogen och aldrig mer höra av mig.

Jag fick i alla fall träffa Maja och Erik tre gånger. Jag tänker aldrig vara vuxen. Jag och Erik åkte pulka. Och jag älskar att åka pukla och att sparka kring i löven, och att plaska i vattenpölar.
Och så träffade jag så klart Eme, men det var nära att det inte blev av. Hon är, eller har i alla fall varit, nästan lika besatt av Fall Out Boy, och vi hade askul när vi kollade på intervjuer med dem, och när vi pratade om våra fantasier.
Hon drömmer om mig ibland. Det för mig är bevis på att hon gillar mig på riktigt. Inte för att det är bevis på att man inte gillar någon om man inte drömmer om dem, i så fall tycker jag nästan inte om någon. Hennes drömmar är i alla fall helt underbara och ibland hoppas (rätt ofta) önskar jag att hon sanndrömmer. Tänk om det vore så hjärtat =)

I said I hate you but I'd never change a thing...

<3<3

Grattis Mirja! (Hm, ett par veckor sent...)

Idag firade vi Mirja. Det var kul... Eller okej, det var mest pinsamt. Jag erkänner, det var inte min idé, den äran får någon annan ta. Fast det var roligt, ibland i alla fall. Nä, dethär med pinsamheter är inte min grej. Jag är barnslig visst, det står jag för. Jag åker gärna pulka och hoppar i vattenpölar. Men det är ungefär där jag drar gränsen för när det börjar sluta vara kul. Skönt att det inte var mina grannar.

Det får bli ett kort ett idag för nu ska jag sova för jag ska upp tidigt i morgon och packa för jag och Mirja åker till Falköping och Alingsås i morgon! Det kommer bli jättekul, jag ser till och med fram emot att åka tåg! =P

Det blir ingenting av substans idag. Ingenting alls värt att läsa. Men man gör vad man kan med det man har... =P
Nu ska jag som sagt sova. God natt och så på er gullungar =)

Ryckningar på livet

Nu är jag, äntligen, klar med fusklappen till provet. Det går nog bra i morgon. Jag har ganska bra koll på ränta, inflation och konjunktur. Jag hoppas det i alla fall. Kemiprovet gick säkert åt helvete men jag har slutat bry mig lite, jag kommer ändå inte få godkänt.


Jag pratade med Anders idag och sa att jag inte skulle sova hos honom. Han blev typ stött av att jag ska bo hos mormor i stället. Jag blir så jävla trött på detta. Hur ska jag kunna veta vad han tänker? Hur kan han förvänta sig att jag ska vilja bo hos honom efter hur omständigt han har fått det att låta? Sen frågade han mig om min student, när den var och så. Och sen blev han arg för att jag skämtade och sa att jag och Emma ska gå på Mirjas släktmiddag istället för våra egna.

För det första; när slutade du förstå mig?
För det andra; varför ska jag bli firad på andras villkor och inte på mina egna? Om det nu är min studentmiddag så får la jag bestämma att jag inte vill ha någon jävla studentmiddag. Det passade inte att komma en lördag när jag fyllde 18, men det passar att komma en torsdag?

För det tredje; det är inte mitt fel att det inte kom någon när du tog studenten. That one's on you. Du brände dina broar helt utan vår hjälp. Du tog inte ens studenten på riktigt. Du fick inte ens ett giltigt gymnasiebetyg. Jag var på väg ner på stan när du ringde och sa att du och Camilla inte tänkte vänta på mig.

Fast jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Du har alltid varit såhär. Min bästa kompis när du är singel och min mest avlägsna släkting när du har flickvän.

Jag blir så trött på dethär. Alla säger att du är nykär. Okej, så jag har aldrig varit nykär. Men efter två månader är det inte nykär längre. Kanske kommer jag förstå när jag skaffar pojkvän, men det hoppas jag inte. Jag vill aldrig försumma de jag älskar för en annan människa Jag vill inte bli sådan. Jag hatar sådana människor.

Jag tänkte att jag skulle skriva något vettigt idag, men det gick inte så bra. Jag vill bara ha ryck på Anders och Björn (som tvingade mig att gå från vårt samtal =( ). Dumma bröder som inte förstår mig. Jag kan för visso tänka mig att skriva om min drömmkille, Patrick Stump. Men jag tror inte att någon av er är intresserad av att läsa om min fantasierlation med honom =P

Would you mind if I sat next to you and watched you smile?

So many kids but I only see you and I don't think you notice me

Puss på er <3<3

Hat och kärlek

Vi börjar med det tråkiga. Jag hatar busschaufförer. Inte alla men sura, äckliga griniga busschaufförer. Som gnäller bara för att man inte hörde vad de sa till personen framför. Om man är grinig får man ta och stanna hemma. Det tänker jag lagstifta när jag blir diktator.

Sen blir jag jävligt sur på folk som inte lär sig av sina misstag och som inte vågar säga sanningen. (Kritik riktat enbart till Anders.) Om du inte vill ha mig där så säg det, om du vill ha mig där så ansträng dig lite.

Och så till det glada! Jag pratade med mormor idag. Vi pratade i 40 minuter om allt som vi brukar prata om. Verkliga saker, morfars operation, hennes cancer, att Maja är sjuk igen och att jag så klart borde bo hos dem. Kärlek på henne. Jag hörde morfar i bakgrunden. Han frågade med entusiasm i rösten om jag skulle bo där. Kärlek på morfar. Kärlek på alla. Nu känns livet inte lika hopplöst längre.

Men crap. Kemiprovet. Nu känns livet lite mer hopplöst. Fast ändå inte lika hopplöst.

Det är kul att sitta här och låtsas som om någon annan än Mirja läser mina inlägg. Om det nu är det, så säg grattis till henne och Jacob för de förlovade sig i fredags. Kärlek på dem.

Nu ska jag plugga lite kemi.

Make love not war. <3<3

Existentiella problem

Idag borde jag ha pluggat. Jag sa till min teaterledare att jag inte skulle komma för att jag var tvungen att plugga kemi. Jag känner mig som ett stort skämt. Jag vill gärna bo i min bubbla där folk vill ha mig hemma hos dem. Men nu är det så att en viss bror har spräckt den. Sakta men säkert börjar jag inse hur borkommen jag är i den stora världen. Var hör jag hemma? Jag som varit så säker på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag som visste så säkert vad jag ville göra och vart jag ville ta vägen. Nu vet jag ingenting längre. Jag blir mest trött på migsjälv.

För tillfället vill jag sluta skolan och flytta till Afrika och jobba som volontär. Om man fokuserar på hur stora andras problem är, inser man då hur små ens egna problem är?

Det känns som om det inte finns så mycket mer att skriva efter det. Existentiella problem, eller helt värdelösa problem snarare.

Puss på er alla fansen =) <3

Självförtoende och förebilder

Jag ska vara ärlig. Jag har inte vidare mycket själförtroende. Jag tror ganska lite om mig själv. Jag gillar att försvinna in i världar där jag inte hör hemma och låtsas som om jag hör hemma där. Jag skapar relationer i min hjärna med kändisar och påhittade personer.
Om vi tänker oss att världen går under och vi kan rädda ett antal miljarder personer så tänker jag mig att jag är nog bland de sista som räddas. Jag är ganska intelligent jag ska ge mig det. Men sen är det inte så mycket mer med mig. Jag är inte lång, jag är inte smal, jag är inte snygg, jag kan inte sjunga, jag kan inte agera och allt för ofta är jag ganska elak. De enda egenskaperna som jag har och som jag är villig att definiera mig med är att jag är jättebra med barn och att jag har ett stort intresse för rättvisa.
Så vad är det då som spelar roll i slutändan? Spelar det roll om jag är lång, smal och snygg? Eller spelar det roll att jag vill ha rättvisa? Spelar det roll att jag på något sätt har lyckats lura fem personer till att gilla, och kanske till och med älska, mig? Vad spelar roll i det långa loppet? Pengar eller förmågan att se det vackra på insidan?

Jag vill gärna tro att det är förmågan att se det vackra på insidan, att man har människor som bryr sig på riktigt och att man vill ha rättvisa. Men om vi tittar på världen som det är idag, vad ser vi då? Hur många människor finns det i världspressen som skiter i Vad Christina och Nicole döpte sina barn till och tittar på alla AIDS offer i Afrika i stället? Allt för få. Vem bryr sig om vad kändisar gör som är bra för världen som helhet när vi kan titta på vem som hånglade med vem på senaste kändisfest?

Jag känner mig lite som en hycklare när jag sitter här och försöker skriva övertygande argument om hur man ska se det vackra på insidan av människor när jag är nästan helt okapabel att se det vackra i mig. Jag känner mig som en ännu större hycklare när jag tänker på att några av mina förebilder är Fall Out Boy, Orlando Bloom och Green Day. Människor som jag aldrig har, och mest troligen aldrig kommer att träffa. Jag vill gärna hävda att de är bra förebilder men om sanningen ska fram så vet jag ju inte om de är bra. Jag vill ändå hävda att Fall Out Boy är bra förebilder då jag har svårt att tänka mig att en grupp skulle lägga ner så mycket energi på att spela goda.

Jag inser att jag har nämnt Fall Out Boy i varje inlägg men för tillfället är det de som inspirerar mig mest. Om en månad är det säkert någon ny.

Till sist vill jag bara nämna ett par saker. För det första vill jag påpeka att mina största förebilder är min mormor, min mamma och min storebror. Jag har alltså några förebilder som inte är det bara för att de är så heta eller varit med i en film eller något betydelselöst. Jag har förebilder som är det på grund av vad jag vet att de har gått genom.

För det andra vill jag skriva i Mirjas anda. Du är vackrare än du någonsin kommer kunna förstå.

Och sist vill jag påpeka att G.I.N.A.S.F.S. (Gay Is Not A Synonym For Shitty). Hälsningar från Pete Wentz =P

Ta hand om dig! Jag lovar att du är vacker. I dare you to prove me wong!

Pussokram<3<3

Ironi (och Invisible children)

Jag kom på idag hur patetiskt det är att tro att någon där ute skulle kunna bry sig om vad jag tycker och tänker bara för att jag lägger ut mina åsikter och tankar på nätet. Och ändå sitter jag här och är patetisk. Jag har hör att om man ska vara en "bra" bloggare ska man helst uppdatera sin blogg tre gånger om dagen. Jisses. Jag tänker bara skriva när jag känner för det. Inte för att det sitter någon stackare där ute och läser min blogg men...

Jag tänkte skriva vad jag har gjort idag. Men till vilken nytta? Jag tänkte bara skriva viktiga åsikter här (fast med tanke på vad jag skrev igår har jag ju redan brutit den regeln...). Så jag tänkte skriva om Fall Out Boy för om det är något som är viktigt så är det ju vad jag är besatt av. Eller inte. Fast nu när jag tänkter på det kan jag i alla fall göra en sak som spelar roll, länka! Okej, gå i på http://www.invisiblechildren.com/home.php och även om du kanske inte kan göra något så kan du i alla fall bli medveten

Jag skulle kunna sitta här i flera timmar och låssas som om folk bryr sig om vad jag tycker. Men jag ska sluta innan någon hinner spräcka min bubbla.

Hejdå alla fansen =)

Tankar och skit. Mest skit

Jag ska erkänna en sak. Jag har lika stor koncentrationsförmåga som en fyraåring. Okej så det är inget erkännande, snarare ett bevis på självinsikt. Idag har varit ännu värre än vanligt. Jag kunde inte ens skriva mail till Eme. Jag klarar ingenting idag. Jag satt och tittade på Så Ska Det Låta och var nästan tvungen att gå ifrån tvn för att låtarna var för långa (ungefär två minuter).

Jag hatar att vara mig. Ni skulle sett mitt mail till Eme. Ungefär en mening om varje sak. Utom om Fall Out Boy, där kunde jag minsann koncentrera mig, jag skrev säkert tio meningar.

Jag kom på en sak. Tänk om folk börjar hata mig här? Jag har ju inte gjort min blogg privat så vem som helst kan komma och läsa den... Det är lite skrämande. Hata inte mig, om det nu finns någon stackare där ute som sitter och läser mitt ordbajs. Jag är en ingen med jävligt mycket åsikter och tankar om det mesta. Men inga tankar som är värda något i det långa loppet.

Tänk om jag blir känd istället? Det vore coolt. För det verkar ju extremt troligt. Inte.

Puss på dig som nu har kämpat dig genom min skit. Antagligen bara Mirja =) <3