Ryckningar på livet

Nu är jag, äntligen, klar med fusklappen till provet. Det går nog bra i morgon. Jag har ganska bra koll på ränta, inflation och konjunktur. Jag hoppas det i alla fall. Kemiprovet gick säkert åt helvete men jag har slutat bry mig lite, jag kommer ändå inte få godkänt.


Jag pratade med Anders idag och sa att jag inte skulle sova hos honom. Han blev typ stött av att jag ska bo hos mormor i stället. Jag blir så jävla trött på detta. Hur ska jag kunna veta vad han tänker? Hur kan han förvänta sig att jag ska vilja bo hos honom efter hur omständigt han har fått det att låta? Sen frågade han mig om min student, när den var och så. Och sen blev han arg för att jag skämtade och sa att jag och Emma ska gå på Mirjas släktmiddag istället för våra egna.

För det första; när slutade du förstå mig?
För det andra; varför ska jag bli firad på andras villkor och inte på mina egna? Om det nu är min studentmiddag så får la jag bestämma att jag inte vill ha någon jävla studentmiddag. Det passade inte att komma en lördag när jag fyllde 18, men det passar att komma en torsdag?

För det tredje; det är inte mitt fel att det inte kom någon när du tog studenten. That one's on you. Du brände dina broar helt utan vår hjälp. Du tog inte ens studenten på riktigt. Du fick inte ens ett giltigt gymnasiebetyg. Jag var på väg ner på stan när du ringde och sa att du och Camilla inte tänkte vänta på mig.

Fast jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Du har alltid varit såhär. Min bästa kompis när du är singel och min mest avlägsna släkting när du har flickvän.

Jag blir så trött på dethär. Alla säger att du är nykär. Okej, så jag har aldrig varit nykär. Men efter två månader är det inte nykär längre. Kanske kommer jag förstå när jag skaffar pojkvän, men det hoppas jag inte. Jag vill aldrig försumma de jag älskar för en annan människa Jag vill inte bli sådan. Jag hatar sådana människor.

Jag tänkte att jag skulle skriva något vettigt idag, men det gick inte så bra. Jag vill bara ha ryck på Anders och Björn (som tvingade mig att gå från vårt samtal =( ). Dumma bröder som inte förstår mig. Jag kan för visso tänka mig att skriva om min drömmkille, Patrick Stump. Men jag tror inte att någon av er är intresserad av att läsa om min fantasierlation med honom =P

Would you mind if I sat next to you and watched you smile?

So many kids but I only see you and I don't think you notice me

Puss på er <3<3