Hat och kärlek

Vi börjar med det tråkiga. Jag hatar busschaufförer. Inte alla men sura, äckliga griniga busschaufförer. Som gnäller bara för att man inte hörde vad de sa till personen framför. Om man är grinig får man ta och stanna hemma. Det tänker jag lagstifta när jag blir diktator.

Sen blir jag jävligt sur på folk som inte lär sig av sina misstag och som inte vågar säga sanningen. (Kritik riktat enbart till Anders.) Om du inte vill ha mig där så säg det, om du vill ha mig där så ansträng dig lite.

Och så till det glada! Jag pratade med mormor idag. Vi pratade i 40 minuter om allt som vi brukar prata om. Verkliga saker, morfars operation, hennes cancer, att Maja är sjuk igen och att jag så klart borde bo hos dem. Kärlek på henne. Jag hörde morfar i bakgrunden. Han frågade med entusiasm i rösten om jag skulle bo där. Kärlek på morfar. Kärlek på alla. Nu känns livet inte lika hopplöst längre.

Men crap. Kemiprovet. Nu känns livet lite mer hopplöst. Fast ändå inte lika hopplöst.

Det är kul att sitta här och låtsas som om någon annan än Mirja läser mina inlägg. Om det nu är det, så säg grattis till henne och Jacob för de förlovade sig i fredags. Kärlek på dem.

Nu ska jag plugga lite kemi.

Make love not war. <3<3