Growing Up

Jag kom att tänka på en sak. Alla dessa vuxna människor. Vill man verkligen vara en sådan? Jag är inte helt säker på att jag vill det. Jag vet inte hur man gör för att bli en sådan.

En vuxen människa:

• Bryr sig inte om vad andra tycker.
• Fattar beslut grundat på egna åsikter, värderingar och tankar.
• Har en bra humor och skrattar åt roliga saker.
• Kan släppa saker som hände för länge sen.

Jag

• Bryr mig som helvete vad andra tycker
• Fattar beslut grundat till 51% av mina egna åsikter och tankar men 49% grundat på andras
• Har asdålig humor och skrattar åt diverse konstiga saker dessutom skrattar jag bara randomly åt korta människor
• Kan inte släppa saker som hände mig i åttan. I want revenge...

Förändras det successivt eller måste man jobba aktivt för att förändras? Jag tror att jag kan förändra allt utom humorn. Jag tror att jag förtrycka hämndkänslorna lite i alla fall. Men som sagt, humorn, är jag bortom all räddning eller växer den till sig av sigsjälv?

Tanken slog mig bara idag på en föreläsning. De som föreläste var typ tre år äldre än jag och mycket mer mogna. Får man en spruta eller något när man börjar universitetet eller högskolan?

I'm deep with futures like Chicago
Glenview never meant a thing to me
She never meant a thing to me
Except for putting idealists in a body bag
Forget itI'll go out tonight to piss on her doorstep
And listen to the misfits "where eagles dare" to swallow whole
Growing up
I guess I'm my own better half

I-landsproblem...?

Lycka till Mirja och Emma (om du går) och alla andra som skriver Högskoleprovet i morgon!

<3<3