Time for some soul searching

För visst är det så? När man inte riktigt orkar, inte vågar erkänna hur det känns. Det är jobbigt att umgås med människor som man inte riktigt trivs med. Nu vet jag iofs att jag inte gillade er till en början heller. Men... det är inte samma sak. Ni är inte som de är. De är inte som ni är. Ibland känner jag mig mer som deras mamma/lärare än som deras kompis/studiegruppskamrat. Och det tycker jag är jobbigt. Jag vill ha ett utbyte av kunskap, jag vill inte bli mjökad på kunskap för att sedan bli ifrågasatt, inte utan att de delger lite av sin egen kunskap. Men de har inget relevant att ge. Jag är inte van vid att vara den smartaste, den enda smarta, i en grupp.
Jag är inte van vid att inte kunna argumentera med personer för att de bara ger upp. Jag förstår somliga som vill ha ihjäl sina pojkvänner för att de inte vill argumentera. Oh, btw när jag ändå nämner ämnet I couldn't care less om era pojkvänner och allt vad de gör. Vet ni vad jag känner när ni pratar om era pojkvänner, som jag inte har träffat men ändå känner ungefär lika bra som jag känner er? Jag är singel, och varje gång ni påpekar att ni inte är det, påpekar ni också att jag är det. Då känner jag mig ensam. Jag försöker desperat att fylla det tomrummet med bl.a. Maja, Eme, Erik, Mirja och Louise. Men innerst inne vet jag att det inte är samma sak och att det aldrig kommer kännas lika bra som det gör för er. Har man inte någon att dela sitt liv med räknas man ju inte riktigt. Man måste ju lagas då, eller hur?

Det är så ensamt för mig nu när jag inte går på stan varje dag med Mirja. Det är så svårt, de vill oftast inte gå på stan med mig och när de vill det så får jag dåligt samvete för att jag gör det med någon annan. Det känns lite som om jag är otrogen. Det är svårt.

Jag vet inte hur det är här. Jag är mer eller mindre avdomnad. Jag vill inte känna efter om jag gillar att vara här. Jag har ju alltid velat flytta tillbaka, vad gör jag om det har varit fel hela mitt liv? Jag gillar att bo själv i alla fall. Först nu kan jag berarbeta allt jag har gått igenom. Dessutom slipper jag mamma och pappas bråk, som nu Björn är lämnad ensam med, guilty. Jag lämnade honom med det.

Svar nog? Nej. My best effort? Yes.

"I read about the after life
But I never really lived
More than an hour"

Vi ses snart hurrni! =) Älskar er<3<3